Ansedel ANSEDEL 103 Olof Johansson *1719 Grundsunda

ANSEDEL 103 Olof Johansson *1719 Grundsunda
103 Olof Johansson 1719 Grundsunda Finna †1788-04-15 Grundsunda Finna Far: 99 Johan Persson Höök 1663 Grundsunda Mor: 98 Helena Eriksdotter *1692 Grundsunda Vigsel: 1710 Grundsunda AGN1737,14/3,§5: S.d. Efter stämning anförde Landsskrivaren Välbet:de Olof Westerberg emot Pär Johansson i Finna huruledes dess tjänstegosse Olof Johansson enl. Nils Pärssons i Finna givne attest den 12 mars 1737 varit födder Eriksmässetiden 1719, så att ehuruväl han således bort första gången mantalsskrivas vid 1735 års mantalsskrivning, så skall likväl sådant av Per Johansson enl uppvist mantalslängd blivit försummat, varföre påstås, att Pär Johansson därför lagligen plikta måtte. Pär Johansson förklarade sig härpå, huruledes vid 1735 års skrivning han skall frågat gossens moder om dess ålder, men av henne fått det till svars att gossen ej fyllt dess år, varföre Pär Johansson, som varit oviss om sonens ålder ej vidare skall därvid göra kunnat, utan litat åt den underrättelse han av modern skall erhållit. På tillfrågan svarade Pär Johansson att Olof Johanssons moder Helena Ersdotter nu för tiden uti Strängnäs vistande är. Resolutio Tingsrätten prövar skäligt att pålägga Pär Johansson i Finna att betala för dess tjänstegosse 1 års utlagor för det år 1735 då han första gången skrivas bort. Men för böter bliver han befriad efter han vad åldern beträffar ej annat kunnat än åtlita Olof Johanssons moders utlåtande och således ej kan befinnas härvid något uppsåteligen svara till dess undandöljande hava begått AGN1740,6/3,§8: S.d. Johan Larsson och Nils Nilsson i Finna påstodo efter stämning emot dess grannar, att hädanefter få nyttja fiskevattnet efter skatten, efter de med det bruk de hittills haft, att det nyttja efter röktalet ej skola belåtne vara, såvida käranderna ligga för större skatt än svaranderne. Svaranderne Jon Erson och Olof Johansson påstodo att vattnets nyttjande hädanefter som hittills måtte ske efter röktalet enligt den dom de därom tillförne skola erhållit. Nästberörde protocoll av den 4 dec. 1731 uppvistes av innehåll att grannarne emellan någon tvist då varit om notdräjet uti Tiernviken, varom de kommit överens, att de fisket därstädes såväl som i andra Byns lägenheter nyttja skulle för jämlikhets skull dem emellan, vilket blivit protocollerat. Så huru de hitintills haft deras not och fiskevånor inrättade. Res. av käranderne att de haft var sin fjärdepart i densamma. Men efter de --- med skola finna deras uträkning så åstundas att alltsammans efter skatten delas måtte. Uppl. Resolutio Det kan Tingsrätten emot 17 Cap: B: B: intet anseende hava till svarandernas invändning och påstående om deras fiskevattens nyttjande efter röktalet, utan prövar skäligt att fastställa det sammas brukande efter skatten och vars och ens ägolott uti Byn, enligt vilken arbetet och fiskevånorna inrättas och användas böra AGN1740,6/3,§64: S.d. Pär Johansson i Finna erhölt första uppbudet å hemmanet 5 sel jord Nr 1 i Finna, som han för 100 daler i besittningsrätt och 700 daler för förbättringarne, av brodren Olof Johansson sig tillhandlat enl. köpeskrift d. 21 februari 1739. AGN1740,27/11,§9: S.d. Uti den instämde saken emellan Olof Johansson och Nils Nilsson i Finna angående åverkan uti den förres rödning, samt för det densamme skall kört något inpå den förres åkerteg. Förliktes parterne nu inför Rätten på det sättet, att Nils Nilssson betalar till Olof Johansson i ett för allt både åverkan och expenser Tolv daler kmt, varmed de äre åtsklide, och lät således Rätten denne parternes förening bero och förbliva. AGN1740,27/11,§,13: S.d. Johan Larsson och Nils Nilsson i Finna besvärade sig att ehuru Härads Rätten igenom Resolution av den 7 mars innevarande år fastställt det de med deras grannar där i byn borde nyttja fiskevattnet efter skatten, skola dock deras grannar Olof Johansson och Jon Ersson därsammastädes förledne sommar den 23 juni dem förnekt att utsätta deras laxnät. Svaranderna anförde häremot att de ej förnekat käranderna att nyttja fisket efter skatten, skolandes vid berörde tillfälle den 23 juni Johan Larsson och Nils Nilsson då redan haft lax nätet i fyra dygn och således efter skatten Olof Johansson och Jon Ersson borde tillkomma två dygn, men de ej skall fått mera än ett dygn enär de andra vilja åter deras laxnät utsätta och i anleding därav togo de sig tillfälle dem denna gången att förneka nekades utsättande. Käranderna påberopade sig till vittnen Båtsman Olof Nilsson Grund och drängen Nils Nilsson i Ultrå, vilka efter avlagd vittnesed berättade Näml. Olof Grund, att förledne våras vid det de skulle sammansätta strömming enten har Johan Larsson och Nils Nilsson begärt av Jon Erichsson att de skulle sätta noten tillsammans eftersom enligt domens innehåll de skola få böra göra och draga noten efter skatten, då Jon Ersson svarat, att han ej sätter med dem någon not tillsammans eller bryr sig om deras dom, efter han hade en med dem lika lydande. Nils Nilsson vittnade, att den 23 juni skulle han som då tjänte hos Johan Larsson jämte flera utsätta laxnätet, men Olof Johansson och Jon Erichsson då svarat, att efter förbem.te deras grannar haft av dem förr ett dygn, så skulle de nu hava det igen, berättandes vittnet, att Jon Larsson och Nils Nilsson då haft 4 dygn men de andra grannarna allenast ett, och detta skulle bliva det andra dygnet. Svaranderne begärte, att bliva förhulpne till Expenser, efter de obefogat blivit dragne för Rätten. Upplästes. Resolutio Alldenstund Johan Larsson och Nils Nilsson ej kunna bevisa dem vara uti detta fisket något för när skett, utan de till fullo njutit den fisketid, som dem emot 1739 års dom tillkomma bort, för --- haver Johan Larssons och Nils Nilssons talan i detta mål, och bliva de pålagde att till svaranderne uti förorsakade Rättegångs expenser betala Tre daler Smt. AGN1740,7/3,§12: Hans Olofsson och Per Olofsson förmyndare för Jakob Larssons barn i Husum har avlidit.Nya förmyndare Olof Johansson i Finna och Per Ersson i Ava är närmaste släktingar och sättes i stället AGN1740,27/11,§38: S.d. Som Pär Johansson i Finna medelst skrift av den 21 februari 1739 styrker det han av brodern Olof Johansson för 100 daler besittningsrätt och 100 daler för förbättringarne sig tillhandlat besittningen å 5 sel jord nr 1 i Finna, alltså blev honom härmedelst därå andra uppbudet beviljat. AGN1741,23/2,§37: S.d. Som Pär Johansson i Finna med köpeskrift av den 21 februari 1739 bevisar det han av brodern Olof Johansson för 100daler Besittningsrätt och 100 daler kmt för förbättringarna sig tillhandlat besittningen å 5 seland jord nr 1 i Finna, så blev honom härmedelst därå tredje uppbudet beviljat. AGN1747,6/3,§9: S.d. Anhölt Olof Johansson i Finna om Tings Rättens fastebrev å hemmanet 5 seland jord Nr 1 i Finna, som han för Ett hundrade daler kmt Besittningrätt och Etthundrade daler dito mynt för förbättringarna av brodern Pär Johansson sig tillhandlat enligt köpeskrift av den 21 februari 1739. Vilket Rätten övervägade och fant att Olof Johansson å bemälte hemman erhållit trenne oklandrade uppbud d. 6 mars och 27 november 1740 samt 23 februarii 1741. Och blev alltså i följe därav förenämnde hemman nr 1 5 sel jord i Finna Olof Johansson och dess efterkommande tilldömt att nu och framgent okvalt nyttja och besitta enl. 1: och 4: Cap: Jorda Bl: AGN1749,6/3,§27: S:D: Uppå Erik Christopherssons ifrån Nätra S igenom Länsmannen Välaktad Matthias Nessler gjorde påstående emot förmyndaren Olof Johansson i Finna att om händer få dess fästekvinnas Brita Johansdotters föräldrars arvslängd, biföll Hr Kyrkoherden Jöns Granbaum närvarande som samma arvslängd innehaver, att Länsman Nessler får hemma hos honom därav taga avskrift, därmed han ock förklarade sig nögd. AGN1749,17/11,§18: S:D: Ehuruväl framl. Kyrkoherden Hr Jöns Granboms Sterbhus delägare enl. denna rätts utslag av den 28 november 1748 låtit behörigen skärskåda och värdera de förbättringar, som bemälte Kyrkoherde uti livstiden gjort på Husoms hemmanet N. 2 11 sel hus och jord i Husom sedan dess tillträde året 1740 till dess avträdet nästl. år skedde, vilka förbättringar Nämdemännen Olof Kristophersson i Gomark och Jacob Johansson i Fanbyn efter däröver upprättad förteckning av d. 21 junii nästl. utfört till 1010 daler 30 öre kmt, som berörde hemmans åbo Erik Kristophersson blivit avfordrade såsom en fast ringa ersättning för all den möda och kostnad framl. Hr Kyrkoherden där skall under sin besittningstid nedlagt. Men så skall Erik Kristophersson däremot ännu en sådan sin skyldiga utbetalning sig icke avbördat, oansett han likväl vid bemälte Kyrkoherdes dödsfall övertalt dess Änka Fru Pastorskan Christina Sebrelia att få tillträda hemmanet, med försäkran och emot given Caution av Jon Nilsson i Fanby den 8 maii förvekne, att så snart förbättringen vore beprövad skulle han därföre erlägga den förste penningen med den sista i anseende därtill å Sterbhusets vägnar, Lectoren vid Kongl. Gymnasium i Hernösand Välärevördige och höglärde Magister Hr Nils Granbom sig efter utverkad stämning högel. besvärar, hurusom Erik Kristophersson på anförde sätt Practiserat till sig Husoms hemmanet till åboende och nyttjande, som dock var Sterbhusets underpant, dels för Contant utlagde Penningar i gälds betalning, varföre hemmanet häftade, dels ock för ansenl. gjord kostnad på hus och jord, som vid framl..Kyrkoherden Granboms tillträde då lutade så gott som till ödesmål. Anhållande fördenskull Hr Lectoren Magister Granbom å Sterbhusets vägnar, att Tingsrätten ville tillhålla Erik Kristophersson dess skyldighet med ovannämde hemmans förbättringars betalande jämte ränta ifrån förfallotiden förnöja och efterkomma, ehuru den därå satte värdering skall vara alltför ringa, så vill dock Hr Lectoren till förekommande av all tvist och vidlöftighet, låta sig å Sterbhusets vägnar,såvida åtnöja, som ingen avräkning därå skulle vilja av Erik Kristophersson erfordras. Men i den händelsen åstundar Hr Lectoren Häradssyn jämte påstående att nu i förorsakad Lagsökningskostnad åtnjuta i det minsta 150 daler kmt. Svarande Erik Kristophersson lät uppvisa den ytterligare värdering han genom ovanförmälte Nämdemän d. 25 junii förl. hållit över de bristfälligheter, som å Husoms hemmanet hus och jord skola finnas skedde under Sal: Kyrkoherdens besittningstid, som efter värderingen sig bestiger till en Summa 371 daler kmt, vilka Erik Kristophersson förmodar böra uppå de äskade förbättringarne avdragas, därjämte bestridande att gottgöra Sterbhuset den nya stugubyggnad, som framl. Kyrkoherden året 1747 nytt uppsatt, och uti värderingsinstrumentet av den 21 junii finnes upptagen för 150 daler kmt. Viljande Erik Kristophersson denne byggning för överflödig anse. Ävenledes bestrides betalningen för en Takhässja 150 daler, för en d. 5 februari 1742 utverkad Landshövdinge Resolution, varigenom Husoms hemmanet är skaffat utur roteringen och blivit under Länsmans hemkallsfrihet indelt, har å Sterbhusets vägnar fordrats 42 daler, men Erik Kristophersson mindre denna ansökning vara påkostat, och förklarade sig dessförinnan allt detta till redighet kommit ingen betalning för förbättringarne kunna erlägga, som ej heller försäkringsskriften av d. 8 Maii, då Erik Kristophersson fick hemmanet tillträda, skall annorledes böra förstås, än att han efter Tings Rättens beprövande, men ej förr, åtagit sig meranämde hemmans förbättringar ersätta. Av åberopade försäkringsskrift befinnes Jon Nilsson i Fanby gått uti borgen, att för Erik Kristophersson till framl. Kyrkoherden betala alla de förbättringar, som liqwiderat och avgjort bliver i Husom inom 14 dagar efter beprövning, den första png med den sista, i anledning varav ej mindre än i stöd av Tings Rättens utslag d. 28 Novembris 1748, som förelägger Erik Kristophersson, att innan hemmanet av framl. Kyrkoherden Granbom skulle avträdas, att honom förnöja för all den nödiga kostnad han under sin besittningstid å godset och för dess skull gjort haver, Hr Lectorns Mag.r Granboms påstående fördenskull är, att samma försäkring och utslag utan avseende på de värderade bristfälligheterne fullgöras måtte. Av de ytterligare i detta mål ingivne skrifter och handlingar, har Tings Rätten inhämtat, hurusåsom framl. Kyrkoherden Granbom d. 10 Martii 1740 med Per Ersson i Afwa och Olof Jonsson i Finna, förmyndare för avl. Johan Larssons barn i Husom slutit och överenskommit, att han detta bem.te barns hemman nr 2 i Husom, som de i den svåra tiden för gårdens bofällighet skull och uti råkade vidlöftige gäld, icke förmått uppehålla, skulle emottaga med alla dess tillhörigheter och detsamma till den då ännu omyndige sonens Erik Johanssons mognare år bebygga och behålla, samt den hemmanet åkomne gäld och alla avgående utskylder betala, varjämte Kyrkoherden Granbom förbundit sig hemmanet med alla dess tillhörigheter bruka och sammanhålla, så att inga förmåner därifrån skingras skulle, jämte förbehåll av all den rätt och förmån, som Lagen en panthavare tillägger. Men sedermera har framl. Kyrkoherden och Erik Johansson enl. köpeskrift d. 19 November 1747 om anförde hemman det köp och avhandling ingått, att Erik Johansson samma hemman till Kyrkoherden emot en Summa 2000 daler kmt försålt, hemmanet ansett och köpet beräknat efter dess beskaffenhet, då det av framl. Kyrkoherden emottogs, och således inga förbättringar därunder begrepne, utan desamma därifrån alldeles uteslutne, och har detta köp för Kyrkoherden Granbom å trenne laga ting blivit uppbudit, och stått klanderlöst intill dess Erik Kristophersson d. 28 November 1748 å sin nuvarande hustrus Anna Johansdotters vägnar, dess bördstalan anmält och vunnit haver. Vidare så har även Erik Kristophersson till detta ting instämma låtit framl. Hr Kyrkoherden Granboms Sterbhus, att under deras besittningstid vara honom ansvarig för årlig byggnad å Husoms hemmanet, samt för vad eljest samma hemmanet bort komma till nytta och förbättring med mera, jämväl besvärar sig Erik Kristophersson över olaga flyttning, skada och olägenhet, och efter anförde stämnings memorial även påstår, att sterbhuset måtte skyldigt kännas återleverera de vid ber.de hemmans tillträde emottagne kreatur in natura med persedlar, som enl. upprättat inventarium d. 3 juli 1740 blivit Kyrkoherden Granbom såsom i avbetalning på den gäld varföre Husom hemmanet häftat, i händer lämnade, i värde räknade till 226 daler 11 öre kmt, men vilka kreatur och persedlar Erik Kristophersson och förmyndaren Olof Jonsson i Finna, vilken senare jämväl till redogörande härutinnan nu instämd var, påstodo med det vilkor blivit framl. Kyrkoherden överlämnade, att de in natura skulle återställas, som ock bem.te förmyndare efter en annan på Änke Pastorskan Granbom uttagen stämning, begärte redo och redighet varav en Summa penningar, som avl. Johan Larssons änka hustru Brita Ersdotter eller Sterbhuset i Husom påföres såsom gäld, må härflyta. I desse senare mål utlät sig Hr Lectoren Granbom, såsom ostämd, att han för den gången sig uti något svaromål ej inlåta kunde. I medlertid skall, vad ovannämde kreatur angår, av det som vid arvskiftet förelupit nogsamt befinnas,,att framl. Kyrkoherden Granbom samma kreatur, utan villkor av deras återställande, dem med förmyndarnes samtycke, uti avräkning på den betalte gälden, bekommit. Skolande i övrigt uti Kyrkoherdens Sterbhus riktig räkning vara tillfinnande över det Änkan hustru Brita i Husom under sitt torftiga tillstånd, tid efter annan njutit, som hon själv aldrig lärer bestrida, nör hon däröver hörd varder. Detta allt som Parterne varemot annan andragit, och vad eljest av de företedde skriftelige handlingar inhämtas kunnat, har Tings Rätten övervägat, befinnandes, att sedan framl. Hr Kyrkoherden Granbom året 1740 emottagit Husoms hemmanet på de villkor, att den där åsamkade gäld med alla av hemmanet flytande utskylder betala, samt bygga och behålla till dess sonen Erik Johansson till mognare år komma skulle, så har be.te Erik Johansson d. 19 november 1747 emot 2000 daler kmt försålt samma hemman till framl. Kyrkoherden, hemmanet ansett i det tillstånd som då Kyrkoherden Granbom detsamma året 1740 tillträdde, samt därifrån alla därå sedermera använde förbättringar uteslutne, vilka Erik Johansson uti köpeskriften ansett för så stora och vidlöftiga, att han desamma ej förmått betala. Nu emedan Kyrkoherden Granbom under förenämde villkor, dels såsom Panthavarne, dels ock såsom köpare detta hemman i Husom besuttit intill dess Erik Kristophersson å sin hustrus Anna Johansdotters vägnar erhållit denne Rätts utslag d. 28 Nov. 1748, att samma hemman 11 seland i Husom uti börd av Kyrkoherden återlösa emot den till den ändan nedsatta bördeskillingen 2000 daler kmt, dock så, att Erik Kristophersson intet skulle få tillträda hemmanet förrän han betalt all den nödige kostnad, som Kyrkoherden Granbom därå under sin besittningstid använt. Varefter och ehuruväl Erik Kristophersson ej gitter bestrida, att han, enl Jon Nilssons i Fanby försäkringsskrift d. 8 Maii 1749, då honom tillstånd gavs hemmanet tillträda, sig förbundit, att betala alla förbättringar, som liqwiderade och avgjorde bliver i Husom, inom 14 dagar efter beprövningen, den sista penningen med den första. Så vill nu likväl Erik Kristophersson förtyda samma förskrivning därhän, att Härads Rätten slika förbättringar först skulle bepröva och avgöra innan han kunde till deras betalande förbunden vara. Dock likväl, emedan denna försäkringsskrift med tydliga ord synes innehålla och tala om de förbättringar, som liqwiderade och avgjorde bliva i Husom, till vilken ända, i följe av Tings Rättens utslag d. 28 Nov. 1748, gode Män uti vederbörandes närvaro, hållit syn och värdering över slika framl. Kyrkoherden Granboms använde förbättringar, samt desamma, enl. förteckning d. 21 junii nästl. uppfört till en summa 1010 daler 30 öre. Alltså och som jämväl ovanberopade Tings Rätts utslag lag enl. försvarat Hr Kyrkoherden Granboms Sterbhus vid Husom hemmanets besittning, intill dess de därå använde förbättringar skulle av Erik Kristophersson ersatte bliva, men han icke destomindre, förmedelst hemmanets tidigare tillträde, blivit innehavare av egendomen, och en sådan förmån såvida till framl. Kyrkoherden Granboms Sterbhus delägares besvär missbrukat, att Erik Kristophersson sökt varjehanda undanflykter och bestritt den betalning, som hemmansförbättringarna åsatt finnes, att bemälte Sterbhus blivit satt in petitorio och nödgats lagl. en sådan förbättrings omkostnad utsöka. I anledning härav har Tings Rätten för skäligt och rättvist funnit, att saken såvida i dess förra stånd återsätta, att sedan de efter värdering å Husoms hemmanet befunne bristfälligheter med mera, som förteckningen av den 28 Junii nästlidne förmäler, och där finnes till 371 daler kmt utförde, blivit till vidare beprövande avdragne, så förklaras Erik Kristophersson skyldig, att överskottet enl. värderingsinstrumentet d. 21 juni tillsammans 639 daler 30 öre kmt ifrån sig lämna uti tredje mans hand, dock så, att framl. Kyrkoherden Granboms Sterbhus, samma 639 daler 30 öre kmt, emot borgen makt äger att lyfta och behålla, intill dess Härads Syn efter Hr Lectoren Magister Granboms påstående i närmare ögnasikte tagit och beprövat oftanämde å Husoms hemmanet använde förbättringar och vid vilket tillfälle framl. Hr Kyrkoherden Granboms Sterbhus samt Erik Kristophersson emellan en ordentlig liqvidation anställas kan, jämte besiktning över de bristfälligheter som å Husoms hemmanet finnas skola, lärande Syne Rätten vid anförande därav sig sluteligen utlåta huru mycket Kyrkoherden Granboms sterbhus skäligen må hava att fordra, såväl i förbättringsomkostnad som ----- ränta och Rättegångsutgifter, jämväl därhos överse och bepröva om och huruvida efter Erik Kristopherssons påstående, någon sådan byggnad å Husoms hemmanet må av framl. Kyrkoherden vara gjord, som för överfödig kan och bör anses. I övrigt vad desse Parters såväl som förmyndarens Olof Johanssons varemot annan gjorde påstående angår, ej mindre om årlig skyldighets byggnad på Husom än redogörande för emottagne kreatur och av framlidne Kyrkoherden Granbom till hustru Brita Ersdotters livsuppehälle utgivne och förskjutne medel med dylikt annat, varpå Hr Lectoren Magister Granbom föregivit räkning uti Sterbhuset vara tillfinnandes. I desse förenämde mål prövar Tings Rätten skäligt, att hänvisa bemälte Parter till behörig Liqvidation, att innan nästa Ting vid 5 daler Smts vite för den som utan laga förfall sig hinderlig visar, uti verket ställas, och en riktig förteckning tillika ingiva över omkostnaden, som till Husoms hemmanets skaffande utur Roteringen uppgått, med mera, då Tingsrätten sedermera det som stridigt bliver till avgörande upptaga vill. Men angående årliga skyldighets byggnaden huruvida de av framl. Kyrkoherden vid arvskiftet emottagne kreaturen skola böra in natura återställas eller räknas Kyrkoherdens Sterbhus till godo, uti den gjorde gäldsbetalningen, därom prövar Tings Rätten nödigt och angelägit vara, att ---- värdering och skiftesmännen som samma tillfälle närvarit och 1740 års Contract och Attest underskrivit böra höras till erfarande om rätta beskaffenheten och huru härom blivit avtalt och betingat. AGN1750,28/2,§22: S:D: Det förmente väl Erik Kristophersson i Husom, att endera antingen förmyndaren Olof Johansson i Finna eller ock kärandens svåger Erik Johansson borde vara ansvarig för interesse av bem.te Erik Kristopherssons hustrus Anna Johansdotters uti Husoms hemmanet 11 sel hus och jord innestående fäderne efter 1740 års inventarium och arvskifte sig till 214 daler 15 öre-- pgr kmt bestigande, såframt icke framlidne Hr Kyrkoherden Jöns Granboms Sterbhus, som samma hemman under förpantningsrätt nyttjat, för en sådan avradbonde ansvarig vara. Dock emedan hemmanet varit gäldbundet och Erik Kristophersson å sin hustrus vägnar, sedan svågren det för 2000 daler kmt försålt, detsamma för en så ring Summa fått inbörda, där det likväl fast mera värt varit, alltså lät Erik Kristophersson i detta mål sin talan alldeles falla, förklarandes Olof Johansson nu ifrån vidare förvaltning för sitt förmynderskap fri och entledigad, såvida han tillfullo bekommit sin hustrus Anna Johansdotters arvsandel och dem emellan intet mera oavslutit är. Vilket till säkerhet uti domboken intaget blev och Olof Johansson till befrielse tjäna bör. AGN1750,28/2,§40: S:D: Efter denne Rätts d. 20 november 1749 fällte utslag, hava Änke Pastorskan fru Christina Sebrelia ignom dess ombud Bokhållaren Johan Grönlund å ena, samt Bonden Erik Kristophersson i Husom å andra sidan tillsammans trätt den 27 februari nästl: att likvidera angående några av framl: Kyrkoherden Granbom efter Räkning för Erik Kristopherssons svärmoder hustru Brita Ersdotter utbetalte penningar med mera. Och alldenstund vid efterseende bemälte penningar sig bestigande till 176 daler 10 öre koppmt funnits efter det efter hustru Britas avl. Man Johan Larsson i Husom d. 3 julii 174: upprättade Inventariumet upptagne och hustru Brita till last förde, vilket inventarium såväl av hustru Brita som barnens förmyndare Gästgivarne Peter Avander den äldre och Olof Johansson i Finna undertecknat och bestyrkt, fördenskull har Erik Kristophersson förklarat sig härå ej något vidare åtal göra. Vilket till Parternas säkerhet i domboken intaget blev. AGN1750,29/11,§42: S:D: I anledning av denna Rätts utslag den 20 nov: 1749 förklarade sig Erik Kristophersson i Husom varit föranlåten, att till påstående Ting instämma änke Pastorskan Christina Sebrelia angående skyldighets byggnad, som han förmenar av hennes avlidne Man Kyrkoherden Herr Jöns Granbom skall ålegat fullgöra på Husumshemmanet 11 sel under och för den tid, han såsom panthavare detsamma åbott och nyttjat, helst framl. Kyrkoherden tillen stor del skall stoppat den gäld, varföre Erik Kristopherssons Svärfader Johan Larssons i Husom Sterbhus häftat, av bemälte arvtagares egendom och kvarlåtenskap, i anseende vartill Erik Kristopherssons påstående tillika är, att framl. Kyrkoherden Granboms arvingar böra betala ränta ifrån året 1740 för så mycket, som till gäldens stoppande av Johan Larssons Sterbhus egendom blivit emottagit, eller ock att allt sådant bestående uti boskap och persedlar, skall böra in natura återställas, varom ovannämde 1749 års Tingsrannsakning vidare förmäler. I detta mål inställte sig nu å änke Pastorskans och hennes omyndige barns förmyndares Hr Lectorn Nils Granboms vägnar såsom fullmäktig Landsfiscalen Välbetrodde Magnus Strinholm, undandragande sig alldeles, att med Erik Kristophersson uti något svaromål sig inlåta, såvida framlidne Kyrkoherden Granbom aldrig med honom, utan med Pär Ersson i Afwa och Olof Johansson i Finna, såsom avl. Johan Larssons omyndige barns förmyndare ingått avhandlingen om Husom hemmanets nyttjande. Och skall Erik Kristopherssons käromål vara så mycket orimligare och mera obefogat, som framl. Kyrkoherden, sedan han anförde hemman någon tid under panterättighet åbott, detsamma efter ingångit ovillkorligt köp med Johan Larssons Son och rätte bördeägaren Erik Johansson besuttit, skolande igenom samma köp faraml. Kyrkoherden Granboms Sterbhus bort för vidare besvär befriat anses och Erik Kristophersson såframt han å sin hustrus vägnar kunde hava något att fordra, förpliktad, att antingen hålla sig till sin svåger bemälte Erik Johansson, eller ock tilltala förmyndaren, som kontraktet med framl. Kyrkoherden ingått. Och påstod fiscalen Strinholm i en så beskaffad sak efter dess ingivne förteckning på Rese- och Tingskostnad, samt arvodeslön, att njuta sin ersättning av Erik Kristophersson till 118 daler 8 öre koppmt, samt att han såsom den där missbrukat Rättegången, till plikt sakfällas måtte. Häremot ville Erik Kristophersson sig skydda med ovannämde Tings Rättens d. 20 november1749 givne utslag, då desse nu åter instämde käromål blivit utstälte intill dess vittnen värderings- och skiftesmännen, som varit tillstädes enär 1740 års Contract upprättat blev om rätta beskaffenheten därmed och huru avtalt och betingat vore, höras kunde, till vilken ända han nu bemälte gode män inkallat, kunnandes de ingen annan intygan göra, än vad samma Contract i bokstaven innehåller, vidare, än gästgivaren Välbetrodde Peter Avander uti dess insände skriftel. vittnesbörd vid handen givit, att han icke annat kan vittna, än Kyrkoherden Granbom tog emot både Pantsedlar och Boskap lika som hemmanet, att ifall arvingen Erik Johansson skulle samma hemman återtaga, skulle honom ock tillkomma både persedlar och boskap, vilket ock framl. Kyrkoherden sedermera uti gästgivarens hus både med hand och mund skall utlovat. Detta som Parterne andragit har Tings Rätten övervägat, och alldenstund av föregående rannsakning i anseende till själva Contactet av år 1740, varefter Erik Kristophersson tagit grund till sitt käromål, det nogsamt befinnes, att framlidne Kyrkoherden Granboms Sterbhus delägare icke kunnat anses för Erik Kristopherssons rätta Svaromän, utan att Erik Kristophersson, så framt han förmenar sig å sin hustrus vägnar till någon del uti dess arvsrätt lidit, bör hålla sig till förmyndarne, vilka med framl Kyrkoherden Contraherat, eller också till svågern Erik Johansson, i händelse han skulle finnas hava dess Medarvingars arvslott eller rätt på något sätt förhandlat. Fördenskull kan Tings Rätten vid så satte omständigheter meranämde Sterbhusdelägare, änke Pastorskan Sebrelia och Herr Lectoren Magister Granbom intet svaromål i denna sak pålägga. Och som icke destomindre Erik Kristophersson dem på omkostnad bragt, alltså kännes han efter övervägande, skyldig att utgiva till meromrörde Sterbhus 4 daler Smt uti expenser. AGN1750,29/11,§42: S:D: I anledning av denna Rätts utslag den 20 nov: 1749 förklarade sig Erik Kristophersson i Husom varit föranlåten, att till påstående Ting instämma änke Pastorskan Christina Sebrelia angående skyldighets byggnad, som han förmenar av hennes avlidne Man Kyrkoherden Herr Jöns Granbom skall ålegat fullgöra på Husumshemmanet 11 sel under och för den tid, han såsom panthavare detsamma åbott och nyttjat, helst framl. Kyrkoherden tillen stor del skall stoppat den gäld, varföre Erik Kristopherssons Svärfader Johan Larssons i Husom Sterbhus häftat, av bemälte arvtagares egendom och kvarlåtenskap, i anseende vartill Erik Kristopherssons påstående tillika är, att framl. Kyrkoherden Granboms arvingar böra betala ränta ifrån året 1740 för så mycket, som till gäldens stoppande av Johan Larssons Sterbhus egendom blivit emottagit, eller ock att allt sådant bestående uti boskap och persedlar, skall böra in natura återställas, varom ovannämde 1749 års Tingsrannsakning vidare förmäler. I detta mål inställte sig nu å änke Pastorskans och hennes omyndige barns förmyndares Hr Lectorn Nils Granboms vägnar såsom fullmäktig Landsfiscalen Välbetrodde Magnus Strinholm, undandragande sig alldeles, att med Erik Kristophersson uti något svaromål sig inlåta, såvida framlidne Kyrkoherden Granbom aldrig med honom, utan med Pär Ersson i Afwa och Olof Johansson i Finna, såsom avl. Johan Larssons omyndige barns förmyndare ingått avhandlingen om Husom hemmanets nyttjande. Och skall Erik Kristopherssons käromål vara så mycket orimligare och mera obefogat, som framl. Kyrkoherden, sedan han anförde hemman någon tid under panterättighet åbott, detsamma efter ingångit ovillkorligt köp med Johan Larssons Son och rätte bördeägaren Erik Johansson besuttit, skolande igenom samma köp faraml. Kyrkoherden Granboms Sterbhus bort för vidare besvär befriat anses och Erik Kristophersson såframt han å sin hustrus vägnar kunde hava något att fordra, förpliktad, att antingen hålla sig till sin svåger bemälte Erik Johansson, eller ock tilltala förmyndaren, som kontraktet med framl. Kyrkoherden ingått. Och påstod fiscalen Strinholm i en så beskaffad sak efter dess ingivne förteckning på Rese- och Tingskostnad, samt arvodeslön, att njuta sin ersättning av Erik Kristophersson till 118 daler 8 öre koppmt, samt att han såsom den där missbrukat Rättegången, till plikt sakfällas måtte. Häremot ville Erik Kristophersson sig skydda med ovannämde Tings Rättens d. 20 november1749 givne utslag, då desse nu åter instämde käromål blivit utstälte intill dess vittnen värderings- och skiftesmännen, som varit tillstädes enär 1740 års Contract upprättat blev om rätta beskaffenheten därmed och huru avtalt och betingat vore, höras kunde, till vilken ända han nu bemälte gode män inkallat, kunnandes de ingen annan intygan göra, än vad samma Contract i bokstaven innehåller, vidare, än gästgivaren Välbetrodde Peter Avander uti dess insände skriftel. vittnesbörd vid handen givit, att han icke annat kan vittna, än Kyrkoherden Granbom tog emot både Pantsedlar och Boskap lika som hemmanet, att ifall arvingen Erik Johansson skulle samma hemman återtaga, skulle honom ock tillkomma både persedlar och boskap, vilket ock framl. Kyrkoherden sedermera uti gästgivarens hus både med hand och mund skall utlovat. Detta som Parterne andragit har Tings Rätten övervägat, och alldenstund av föregående rannsakning i anseende till själva Contactet av år 1740, varefter Erik Kristophersson tagit grund till sitt käromål, det nogsamt befinnes, att framlidne Kyrkoherden Granboms Sterbhus delägare icke kunnat anses för Erik Kristopherssons rätta Svaromän, utan att Erik Kristophersson, så framt han förmenar sig å sin hustrus vägnar till någon del uti dess arvsrätt lidit, bör hålla sig till förmyndarne, vilka med framl Kyrkoherden Contraherat, eller också till svågern Erik Johansson, i händelse han skulle finnas hava dess Medarvingars arvslott eller rätt på något sätt förhandlat. Fördenskull kan Tings Rätten vid så satte omständigheter meranämde Sterbhusdelägare, änke Pastorskan Sebrelia och Herr Lectoren Magister Granbom intet svaromål i denna sak pålägga. Och som icke destomindre Erik Kristophersson dem på omkostnad bragt, alltså kännes han efter övervägande, skyldig att utgiva till meromrörde Sterbhus 4 daler Smt uti expenser. AGN1751,5/12,§24: S:D: Efter utverkad stämning på sin hustrus Anna Johansdotters förmyndare Olof Johansson i Finna androg Erik Kristophersson i Husom så skrift som muntel. att han i följe av denna Tings Rätts utslag den 1 decembris 1750 funnit sig föranlåten, att tilltala bemälte sin hustrus förmyndare med påstående, det han måtte hålla Erik Kristophersson skadeslös för de förbättringar han, såsom å sin hustrus vägnar bördeman till Husoms hemmanet 11 seland blivit efter Härads Synerättens d. 21 junii 1749 fälte utslag, skyldig förklarad till framl. Kyrkoherdens Jöns Granboms Sterbhus betala vid samma hemmans uti bördlösande och tillträde, bestående sådane förbättringar ibland annat uti en Erik Kristophersson till last förd hölada uppsatt 1744 räknad till 40 daler. Skolande han dessutan efter 27 Cap: B:B: böra tillgodo njuta årlig skyldighets byggnad för 9 år eller ifrån och under den tid, som framlidne Kyrkoherden Granbom, dels såsom Pnthavare, dels ock såsom köpare Husoms hemmanet åbott. Vidare har Erik Kristophersson måst betala 46 daler 24 öre för uppstängde gärdslegårdar, så prövas även därföre avräkning likmätigt 6 Cap: Jordebl, jämte för ängs rödjande i 9 års tid 30 daler, samt för ett igenfallit 30 famnars dike, och sluteligen påstår Erik Kristophersson återbetalning av förmyndaren för en på hemmanet onödig uppsatt byggning, som han av framl. Kyrkoherden Granboms Sterbhus nödgats inlösa, emedan Erik Kristophersson dessutan med nödige hus skall vara försedd, jämväl lagen föreskriver, att ingen Panthavare bör emot ägarens vilja göra å Panten annan kostnad än den tarvar. Till detta som Erik Kristophersson anfört, svarade Olof Johansson, att hemmanet, som den förra åbon i Husom varå förbättringar skett, varit att anse såsom Erik Kristopherssons svågers drängen Erik Johanssons fastighet, vilken sistnämde ock därom med framl. Kyrkoherden Granbom köp slutit efter uppvist skriftel. avhandling d. 19 nov 1747, varföre och emedan Erik Kristophersson å sin hustrus vägnar, icke skall kunna ikläda sig annan rätt än såsom bördeman, i följe varav han under lagfartstiden Husoms hemmanet i börd inlöst. Ty förmodar Olof Johansson sig så mycket mindre föranlåten vara, att i anförde käromål med Erik Kristophersson ingå, som denna sistnämde, efter dess yttrande inför Domstolen d. 2. Martii 1750, en gång för alla förklarat Olof Johansson ifrån förmyndare förvaltningen fri och entledigad, varom utdrag av domboken under förberörde dag nu uppvistes. Icke destomindre har bemälte Olof Johansson tillika instämt framl. Kyrkoherden Granboms sterbhus delägare änke Pastorskan Christina Sebrelia och hennes omyndige barns förmyndare Hr Lectoren Magister Nils Granbom, i förmodan att de borde till Erik Kristopherssons påstådde återbetalning för förbättringarne och skyldighetsbyggnaden ansvarig vara, till förklaring varöver sig efter fullmakt, inställte Landsfiscalen Välbem.de Magnus Strinholm, stödjandes sig vid det köp han med Erik Johansson om hemmansbesittningen slutit och i följe varav han Husoms hemmanet 11 seland hus och jord betalt såsom i det tillstånd det honom under Panträttighet år 1740 blivit honom lämnat. Och för övrigt åberopades denna såväl som Härads Syne Rättens utslagor, varigenom Kyrkoherden Granboms Sterbhus blivit berättigade, att njuta ersättning av Erik Kristophersson såsom bördsman, för de å samma hemman gjorde förbättringar. Påstående fullmäktigen uti en så beskaffad sak 12 daler Smt i Rättegångs kostnad. Nu emedan av 1747 års köpeskrift, som framl. Kyrkoherden och Erik Johansson emellan blivit författat, tydligen står att inhämta, det denna senare till den förra försålt Husoms hemmanet 11 seland för 2000 daler kmt, hemmanet ansett och köpet beräknat efter hemmanets beskaffenhet då det år 1740 d. 10 Martii av Kyrkoherden emottogs, med vilket köpslut all den talan, som Erik Kristophersson nu emot sin hustrus förr detta varande förmyndare anställt. Vad årliga skyldighets byggnaden angår under den tid Kyrkoherden Granbom samma hemman under Panträttighet besuttit och åbott, synes av sig själv försvinna, och det så mycket mera, som av en Panthavare emot 9 Cap: av Jordebl ingen årlig skyldighetsbyggnad skäligen synes kunna krävas. Och sedermera, som efter skedd avhandling och ingångit köpslut framl Kyrkoherden såsom ägare till hemmanet på intet sätt prövas vara förmyndaren Olof Johansson till någon räkning och redogörelse för skyldighetsbyggnad eller de å hemmanet gjorde förbättringar förbunden intill den tid, på vilken Erik Kristophersson samma hemman i börd inlöst, fastmindre, som denne senares plikt och skyldighet, i förmågo av 5 Cap: Jordabl återgått, att för slika förbättringar, som nödige prövade blivit, framl. Kyrkoherden Granboms Stebhus förnöja och betala, innan han hemmanet avträda skulle. Alltså har Tings Rätten i betraktande av slika omständigheter så mycket mindre funnit Erik Kristophersons käromål till förmyndaren Olof Johansson något fog med sig hava, som han tillförne befinnes ifrån förmynderskapet och all vidare redogörelse utav Erik Kristophersson fri förklarad. Och på lika sätt emedan Kyrkoherden Granboms Sterbhus delägare, i anseende till hemmans avhandlingen med Erik Kristophersson, som är räknad ifrån den tid samma hemman blivit av framledne Kyrkoherden emottagit att i det då varande tillstånd uti ett för allt med 2000 daler koppmts betingad köpeskilling ovillkorligen betalt, icke synes hava, att vad hemmanet angår, vara Olof Johansson ansvarige. Ty prövar Tings Rätten skäligt, att bemälte Olof Johanssons käromål alldeles upphäva, samt honom pålägga uti förorsakad rättegångskostnad till ovanförmälte Sterbhus Interessenter 4 daler Smt erlägga, ävensom ej heller Erik Kristophersson i övervägande av de skäl och omständigheter, som Olof Johansson till förklaring och sin enskyllan andragit, finnes kunna undgå, att förnöja bem.te Olof Johansson dess besvär och Tingsuppvaktning med 2 1/2 daler Silver mynt. AGN1760,8/12,§44: S:D: För det Nils Jonsson i Banafiäl och hans söner Jon och Mickel skola den 16 nästl. Martii varit druckne och därunder förövat oväsende, samt natten emot Vårfrudagen påföljande överfallit bonden Olof Johansson i Finna uti dess stuga på Grundsunda vallen, anklagades bemälte personer av vice Lands Fiscalen Välbetrodde Peter Norberg, som tillika anmälte, att Nils Jonsson och Mickel Nilsson anförde Vårfrudag begått Herrans H. Nattvard, oaktat de natten förut varit uti sådan olevnad. Nils Jonsson var icke tillstädes, utan anmälte Mickel Nilsson, att han vore sjuklig och icke förmått även för ålder skull komma hit till Tinget, utan anmodat sönerne bevaka hans talan, nekande Mickel och Jon sig vara brottsliga i anförde mål, varföre Norberg åberopade vittnen Nils Nilsson och Abram Jansson i Finna, samt Erik Olofsson i Banafiäl och Erik Pärsson i Ällön, av vilka ingen mer än Abram Jansson var tillstädes, vilken ojävad på avlagd ed berättade sig ej veta någonting om denne sak eller kunna något därom berätta. Nils Nilsson berättades vara av ett olyckligt fall sjuk bleven, och de andra bägge insänt skriftel. intygan, däri Erik Olofsson berättar sig vid inkomsten till Olof Jansson hört honom anförde dag säga då Jon Nilsson gått därut och Nils Jonsson samt Mickel voro inne i deras vallstuve, att han lede orätt, Erik Olofsson att han ingenting vet därav. Därefter anförde Norberg, att som vittnerne och Nils Jonsson utan förfall uteblivit, torde de vara med böter ansedde och pålagde vid vite nästa Ting sig infinna, jämte Jon och Mickel Nilsson, varöver Avsades Härads Rätten beviljar att vice Lands Fiscalen Norberg må till nästa Ting vederbörl. låta instämma sina vittnen, och skola Nils Jonsson och hans söner Jon och Mickel sig då själva infinna utan ny stämning och utslag avvakta. AGN1761,14/3,§21: S:D: Enligt denne Tings Rätts utslag av den 10. förvekne December uti det av vice Fiscalen Välbet.de Peter Norberg emot Nils Jonsson och hans söner Jon och Mickel Nilssöner i Banafiäl angivne, och i anseende till förekomne omständigheter till detta Ting uppskjutne mål, angående det desse natten emot vårfrudagen förledit år skola varit med starka drycker överlastade, förövat oväsende, samt därunder överfallit Olof Johansson i Finna uti dess stuva på Grundsunda wallen, inställte å Norbergs vägnar Provincial Fiscalen Hr Daniel Haegglund tillika med samtelige svaranderne, varvid bem.te Provincial Fiscal berättade, att som de övrige vid förra Tinget i detta mål åberopade vittnen för skyldskap med svaranderne, vid efterfrågan funnits jävaktige, utom Erik Pärsson i Banafiäl, vilken den vid berörde Ting i Protokollet intagne attesten utgivit, så hava de nu ej kunnat inkallas. Begärande allenast, att denne Erik Pärsson såsom närvarande måtte till upplysnings erhållande edel. avhörd varda. Och emot honom något jäv ej var att anföra, avlade han vittneseden, och berättade därefter, det han ej vidare hade sig i denna sak något bekant, utom vad omförmälte attest innehåller. I anseende vartill och som Fiscalen icke fant sig befogad, att emot de anklagade någon ytterligare talan föra eller påstående göra, helst de nekade sig på allt sätt vara brottsliga, och andra vittnen till deras övertygande ej voro att tillgå. Alltså kunde Härads Rätten vid så satte omständigheter skäligt svaranderne till det emot dem angivne brottmål icke binda, utan varde de därifrån alldeles befriade. AGN1761,14/3,§26: S:D: Angående betalning för något skälspeck, som Olof Johansson i Finna till Olof Mårtensson i Nyland (Själevad) lämnat men sedermera skall blivit bortstulet, har den förre till detta ting den senare instämma låtit, påstående i övrigt rättegångskostnaden. Men som Olof Mårtenssons ombud Herr Provincial Fiscalen Daniel Hàgglund undandrog sig allt svaromål för denne gången, såvida saken icke till denne utan Siälewad Tingsrätt hörer, därunder hans huvudman sitt bo och hemvist haver. Alltså kunde Härads Rätten emot 10 Cap: Rättegbl dette skuldfordringsmål nu icke upptaga och avgöra, utan åligger det käranden, som genom så beskaffad rättegång bragt sin vederpart på kostnad och besvär därföre förnöja denne, efter Fiscalens påstående, med 4 daler Smt AGN1761,14/3,§36a: S:D: Olof Johansson i Finna begärte, att hans döttrar Kierstin, Helena och Margeta Olofsdöttrar kunde igenom lottande få åtskiljas om dess hemman 5 sel i Finna och uppsatte 100 daler koppmt i avträdes och bördepenningar för vardera av dem som lotten tappar, att av den vinnande undfå, utom den arvsrätt eller hemmansvärde, som dem kan tillfalla. I följe varav, emedan berörde ansökning skäligen icke vägras kunde, ty blevo lotterna, efter Olof Johanssons eget föranstaltande, sedan de lagde voro, uttagne av Jacob Johansson i Fanbyn för den äldsta, av Anders Olofsson i Banafiäl för den yngre och av Olof Christophersson i Godmark för den yngsta dottern Margeta Olofsdotter, vilken sistnämde vid uppvisandet fants hava den vinnande lotten, och följaktligen som samma hemmans 5 sel besittning i Finna tillfallit henne Margeta Olofsdotter. Alltså även Härads Rätten skäligt prövade det hon och hennes arvingar därvid förbliva bör, efter som lotten fäster det hon fångit haver. AGN1761,14/3,§36b: S:D: Som Olof Johansson och Abram Johansson i Finna å egne och efter Nämdens intygan enligt deras grannars Olof Olofssons och Nils Nilssons begivande, anhöllo, att Länsman välaktat Johan Billström, Nämdemännen Anders Olofsson i Banafiäl och Olof Christophersson i Godmark måtte förordnas till att förrätta någon jämkning och jämföris delning bemälte Byemän emellan uti gårdlanden. Alltså och emedan Tings Rätten fant skäligt att härtill samtycka, ty varda ock bemälte gode män utsedde och förordnade samma ärende uti laga tid och vederbörandes närvaro att uträtta. DB 1763,15/3.Margareta Olofsdotter vann besittning av Finna 1,5 seland. DB 1763,9/12,§20:Do. AGN1764,20/3,§10: U3G 5½ seland hus och jord i Finna köpt av systrana Kerstin och Helena (Bördsrätt) AGN1766,20/3,§62: S:D: Förekom pigan Margeta Olsdotter i Finna visande med denne Rätts Lott- och Dombrev av d. 18. Martii 1761, att hon på fadren Olof Johanssons föranstaltande, efter lottkastning frånvunnit systrarne Kerstin och Helena Olofsdöttrar börden och besittningen av fädernehemmanet Fem seland hus och jord Skatte i Finna för 100 daler kmt avträdespgr till dem vardera. Men icke destomindre befanns efter företdde utdrag av Lagfarts Protocollerne, att hon därmed låtit lagfara vid Härads Tingen den 15 Martii och d. 6. December 1763 samt d. 20 Martii 1764 utan därunder och innan lagaståndstidens förlopp därefter försport klander. Varföre och som härå nu begärtes fastebevis, så fann Härads Rätten skäligt detsamma bevilja. Prövande vid så satte omständigheter Lag uti 12 Cap: Arfbl, samt 4. och 6. Cap: jordbl likmätigt och rättvist, att döma börden och besittningen å meranämde fädernehemman 5 seland hus och jord Skatte i Finna under Margeta Olofsdotter, dess arvom och efterkommandes roliga ägo, och dess besittning nu och framgent vider bot för Härads Dombrott Lag uti 22 Cap: Rättegbl enligt. Dock hennes bemälte systrar deras avträdespgr och arvsrätt efter hemmans v--- förbehållit, på sätt som förbemälte Dombrev omrörer. DB 1774,12/12,§26:Olof Johansson hade under hemgången från gudstjänsten den 2 oktober träffat Nils Löfstedt från Wikby ,Mustajärvi.Österbotten på dennes spannmålshaxe, som låg i Strömsundet. Löfstedt köpte en ost av Olof Johansson och gick tillbaka till haxen för att hämta pengar.När han kom tillbaka hade båtsmannen Per Ström bjudit 8 styvrar för osten mot Löfstedts bjudna 6 styvrar.Löfstedt slog över sin "iver" däröver Ström på munnen så att blodvite uppstod,blödde ur tvenne sår och dessutom i närvaro av 20-30 peersoner utbrutit i överdådig svordom. Handeln på sabbaten olovlig.Uppsköts till nästa ting. DB 1776,18/3,§56:Olof Johansson stämd av Håbergs sterbhus i Härnösand för diverse varor bl.a. 3½ alnar .... för dottern Kerstin under hennes tjänstetid på Önska gästgivargård.Olof Johansson svarade att han icke tillåtit sin dotter att " borga" något på hennes räkning och kan därför inte svara till hennes skuld utan söka henne själv eller hennes nuvarande man Per Andersson i Nyland,Nordmaling socken.Har i övrigt ingen skuld till Håbergs sterbhus. DB 1777,15/12,§41:Utsatt för förolämpligt av Jon Nilsson äldre i Banafjäl. DB 1782,18/3,§73:Överenskommelse och arvsdelning med lottkastning 1761-63 uppvisades.Yngsta dottern Margareta vann lottkastningen.Kompletterande anvisningar om skötsel av mågen Jakob Andersson och arvsdelning av diverse lösöre. DB 1783,17/12,§71:Ovanstående lottning skett mellan Margareta Olofsdotter gm Jakob Andersson från Banafjäl 2, Helen Olofsdotter gm Johan Abrahamsson Finna 2 och Kerstin Olofsdotter gm Per Andersson i Nyland Nordmaling. Jonas Abrahamsson klagar att Olof Jakobsson gjort värdering av Margaretas tredjedel godtyckligt och utan stöd av godemän.
Anarkiv 8.0 2018-05-04

ANSEDEL 103 Olof Johansson *1719 Grundsunda

103 Olof Johansson
*1719 Grundsunda Finna
†1788-04-15 Grundsunda Finna

Far: 99 Johan Persson Höök *1663 Grundsunda
Mor: 98 Helena Eriksdotter *1692 Grundsunda
Vigsel: 1710 Grundsunda

AGN1737,14/3,§5:

S.d. Efter stämning anförde Landsskrivaren Välbet:de Olof Westerberg emot Pär Johansson i Finna huruledes dess tjänstegosse Olof Johansson enl. Nils Pärssons i Finna givne attest den 12 mars 1737 varit födder Eriksmässetiden 1719, så att ehuruväl han således bort första gången mantalsskrivas vid 1735 års mantalsskrivning, så skall likväl sådant av Per Johansson enl uppvist mantalslängd blivit försummat, varföre påstås, att Pär Johansson därför lagligen plikta måtte. Pär Johansson förklarade sig härpå, huruledes vid 1735 års skrivning han skall frågat gossens moder om dess ålder, men av henne fått det till svars att gossen ej fyllt dess år, varföre Pär Johansson, som varit oviss om sonens ålder ej vidare skall därvid göra kunnat, utan litat åt den underrättelse han av modern skall erhållit. På tillfrågan svarade Pär Johansson att Olof Johanssons moder Helena Ersdotter nu för tiden uti Strängnäs vistande är.

Resolutio

Tingsrätten prövar skäligt att pålägga Pär Johansson i Finna att betala för dess tjänstegosse 1 års utlagor för det år 1735 då han första gången skrivas bort. Men för böter bliver han befriad efter han vad åldern beträffar ej annat kunnat än åtlita Olof Johanssons moders utlåtande och således ej kan befinnas härvid något uppsåteligen svara till dess undandöljande hava begått

AGN1740,6/3,§8:

S.d. Johan Larsson och Nils Nilsson i Finna påstodo efter stämning emot dess grannar, att hädanefter få nyttja fiskevattnet efter skatten, efter de med det bruk de hittills haft, att det nyttja efter röktalet ej skola belåtne vara, såvida käranderna ligga för större skatt än svaranderne. Svaranderne Jon Erson och Olof Johansson påstodo att vattnets nyttjande hädanefter som hittills måtte ske efter röktalet enligt den dom de därom tillförne skola erhållit.

Nästberörde protocoll av den 4 dec. 1731 uppvistes av innehåll att grannarne emellan någon tvist då varit om notdräjet uti Tiernviken, varom de kommit överens, att de fisket därstädes såväl som i andra Byns lägenheter nyttja skulle för jämlikhets skull dem emellan, vilket blivit protocollerat.

Så huru de hitintills haft deras not och fiskevånor inrättade.

Res. av käranderne att de haft var sin fjärdepart i densamma. Men efter de --- med skola finna deras uträkning så åstundas att alltsammans efter skatten delas måtte. Uppl.

Resolutio

Det kan Tingsrätten emot 17 Cap: B: B: intet anseende hava till svarandernas invändning och påstående om deras fiskevattens nyttjande efter röktalet, utan prövar skäligt att fastställa det sammas brukande efter skatten och vars och ens ägolott uti Byn, enligt vilken arbetet och fiskevånorna inrättas och användas böra

AGN1740,6/3,§64:

S.d. Pär Johansson i Finna erhölt första uppbudet å hemmanet 5 sel jord Nr 1 i Finna, som han för 100 daler i besittningsrätt och 700 daler för förbättringarne, av brodren Olof Johansson sig tillhandlat enl. köpeskrift d. 21 februari 1739.

AGN1740,27/11,§9:

S.d. Uti den instämde saken emellan Olof Johansson och Nils Nilsson i Finna angående åverkan uti den förres rödning, samt för det densamme skall kört något inpå den förres åkerteg. Förliktes parterne nu inför Rätten på det sättet, att Nils Nilssson betalar till Olof Johansson i ett för allt både åverkan och expenser Tolv daler kmt, varmed de äre åtsklide, och lät således Rätten denne parternes förening bero och förbliva.

AGN1740,27/11,§,13:

S.d. Johan Larsson och Nils Nilsson i Finna besvärade sig att ehuru Härads Rätten igenom Resolution av den 7 mars innevarande år fastställt det de med deras grannar där i byn borde nyttja fiskevattnet efter skatten, skola dock deras grannar Olof Johansson och Jon Ersson därsammastädes förledne sommar den 23 juni dem förnekt att utsätta deras laxnät.

Svaranderna anförde häremot att de ej förnekat käranderna att nyttja fisket efter skatten, skolandes vid berörde tillfälle den 23 juni Johan Larsson och Nils Nilsson då redan haft lax nätet i fyra dygn och således efter skatten Olof Johansson och Jon Ersson borde tillkomma två dygn, men de ej skall fått mera än ett dygn enär de andra vilja åter deras laxnät utsätta och i anleding därav togo de sig tillfälle dem denna gången att förneka nekades utsättande.

Käranderna påberopade sig till vittnen Båtsman Olof Nilsson Grund och drängen Nils Nilsson i Ultrå, vilka efter avlagd vittnesed berättade Näml. Olof Grund, att förledne våras vid det de skulle sammansätta strömming enten har Johan Larsson och Nils Nilsson begärt av Jon Erichsson att de skulle sätta noten tillsammans eftersom enligt domens innehåll de skola få böra göra och draga noten efter skatten, då Jon Ersson svarat, att han ej sätter med dem någon not tillsammans eller bryr sig om deras dom, efter han hade en med dem lika lydande.

Nils Nilsson vittnade, att den 23 juni skulle han som då tjänte hos Johan Larsson jämte flera utsätta laxnätet, men Olof Johansson och Jon Erichsson då svarat, att efter förbem.te deras grannar haft av dem förr ett dygn, så skulle de nu hava det igen, berättandes vittnet, att Jon Larsson och Nils Nilsson då haft 4 dygn men de andra grannarna allenast ett, och detta skulle bliva det andra dygnet.

Svaranderne begärte, att bliva förhulpne till Expenser, efter de obefogat blivit dragne för Rätten. Upplästes.

Resolutio

Alldenstund Johan Larsson och Nils Nilsson ej kunna bevisa dem vara uti detta fisket något för när skett, utan de till fullo njutit den fisketid, som dem emot 1739 års dom tillkomma bort, för --- haver Johan Larssons och Nils Nilssons talan i detta mål, och bliva de pålagde att till svaranderne uti förorsakade Rättegångs expenser betala Tre daler Smt.

AGN1740,7/3,§12:

Hans Olofsson och Per Olofsson förmyndare för Jakob Larssons barn i Husum har avlidit.Nya förmyndare Olof Johansson i Finna och Per Ersson i Ava är närmaste släktingar och sättes i stället

AGN1740,27/11,§38:

S.d. Som Pär Johansson i Finna medelst skrift av den 21 februari 1739 styrker det han av brodern Olof Johansson för 100 daler besittningsrätt och 100 daler för förbättringarne sig tillhandlat besittningen å 5 sel jord nr 1 i Finna, alltså blev honom härmedelst därå andra uppbudet beviljat.

AGN1741,23/2,§37:

S.d. Som Pär Johansson i Finna med köpeskrift av den 21 februari 1739 bevisar det han av brodern Olof Johansson för 100daler Besittningsrätt och 100 daler kmt för förbättringarna sig tillhandlat besittningen å 5 seland jord nr 1 i Finna, så blev honom härmedelst därå tredje uppbudet beviljat.

AGN1747,6/3,§9:

S.d. Anhölt Olof Johansson i Finna om Tings Rättens fastebrev å hemmanet 5 seland jord Nr 1 i Finna, som han för Ett hundrade daler kmt Besittningrätt och Etthundrade daler dito mynt för förbättringarna av brodern Pär Johansson sig tillhandlat enligt köpeskrift av den 21 februari 1739. Vilket Rätten övervägade och fant att Olof Johansson å bemälte hemman erhållit trenne oklandrade uppbud d. 6 mars och 27 november 1740 samt 23 februarii 1741. Och blev alltså i följe därav förenämnde hemman nr 1 5 sel jord i Finna Olof Johansson och dess efterkommande tilldömt att nu och framgent okvalt nyttja och besitta enl. 1: och 4: Cap: Jorda Bl:

AGN1749,6/3,§27:

S:D: Uppå Erik Christopherssons ifrån Nätra S igenom Länsmannen Välaktad Matthias Nessler gjorde påstående emot förmyndaren Olof Johansson i Finna att om händer få dess fästekvinnas Brita Johansdotters föräldrars arvslängd, biföll Hr Kyrkoherden Jöns Granbaum närvarande som samma arvslängd innehaver, att Länsman Nessler får hemma hos honom därav taga avskrift, därmed han ock förklarade sig nögd.

AGN1749,17/11,§18:

S:D: Ehuruväl framl. Kyrkoherden Hr Jöns Granboms Sterbhus delägare enl. denna rätts utslag av den 28 november 1748 låtit behörigen skärskåda och värdera de förbättringar, som bemälte Kyrkoherde uti livstiden gjort på Husoms hemmanet N. 2 11 sel hus och jord i Husom sedan dess tillträde året 1740 till dess avträdet nästl. år skedde, vilka förbättringar Nämdemännen Olof Kristophersson i Gomark och Jacob Johansson i Fanbyn efter däröver upprättad förteckning av d. 21 junii nästl. utfört till 1010 daler 30 öre kmt, som berörde hemmans åbo Erik Kristophersson blivit avfordrade såsom en fast ringa ersättning för all den möda och kostnad framl. Hr Kyrkoherden där skall under sin besittningstid nedlagt. Men så skall Erik Kristophersson däremot ännu en sådan sin skyldiga utbetalning sig icke avbördat, oansett han likväl vid bemälte Kyrkoherdes dödsfall övertalt dess Änka Fru Pastorskan Christina Sebrelia att få tillträda hemmanet, med försäkran och emot given Caution av Jon Nilsson i Fanby den 8 maii förvekne, att så snart förbättringen vore beprövad skulle han därföre erlägga den förste penningen med den sista i anseende därtill å Sterbhusets vägnar, Lectoren vid Kongl. Gymnasium i Hernösand Välärevördige och höglärde Magister Hr Nils Granbom sig efter utverkad stämning högel. besvärar, hurusom Erik Kristophersson på anförde sätt Practiserat till sig Husoms hemmanet till åboende och nyttjande, som dock var Sterbhusets underpant, dels för Contant utlagde Penningar i gälds betalning, varföre hemmanet häftade, dels ock för ansenl. gjord kostnad på hus och jord, som vid framl..Kyrkoherden Granboms tillträde då lutade så gott som till ödesmål. Anhållande fördenskull Hr Lectoren Magister Granbom å Sterbhusets vägnar, att Tingsrätten ville tillhålla Erik Kristophersson dess skyldighet med ovannämde hemmans förbättringars betalande jämte ränta ifrån förfallotiden förnöja och efterkomma, ehuru den därå satte värdering skall vara alltför ringa, så vill dock Hr Lectoren till förekommande av all tvist och vidlöftighet, låta sig å Sterbhusets vägnar,såvida åtnöja, som ingen avräkning därå skulle vilja av Erik Kristophersson erfordras. Men i den händelsen åstundar Hr Lectoren Häradssyn jämte påstående att nu i förorsakad Lagsökningskostnad åtnjuta i det minsta 150 daler kmt.

Svarande Erik Kristophersson lät uppvisa den ytterligare värdering han genom ovanförmälte Nämdemän d. 25 junii förl. hållit över de bristfälligheter, som å Husoms hemmanet hus och jord skola finnas skedde under Sal: Kyrkoherdens besittningstid, som efter värderingen sig bestiger till en Summa 371 daler kmt, vilka Erik Kristophersson förmodar böra uppå de äskade förbättringarne avdragas, därjämte bestridande att gottgöra Sterbhuset den nya stugubyggnad, som framl. Kyrkoherden året 1747 nytt uppsatt, och uti värderingsinstrumentet av den 21 junii finnes upptagen för 150 daler kmt. Viljande Erik Kristophersson denne byggning för överflödig anse. Ävenledes bestrides betalningen för en Takhässja 150 daler, för en d. 5 februari 1742 utverkad Landshövdinge Resolution, varigenom Husoms hemmanet är skaffat utur roteringen och blivit under Länsmans hemkallsfrihet indelt, har å Sterbhusets vägnar fordrats 42 daler, men Erik Kristophersson mindre denna ansökning vara påkostat, och förklarade sig dessförinnan allt detta till redighet kommit ingen betalning för förbättringarne kunna erlägga, som ej heller försäkringsskriften av d. 8 Maii, då Erik Kristophersson fick hemmanet tillträda, skall annorledes böra förstås, än att han efter Tings Rättens beprövande, men ej förr, åtagit sig meranämde hemmans förbättringar ersätta. Av åberopade försäkringsskrift befinnes Jon Nilsson i Fanby gått uti borgen, att för Erik Kristophersson till framl. Kyrkoherden betala alla de förbättringar, som liqwiderat och avgjort bliver i Husom inom 14 dagar efter beprövning, den första png med den sista, i anledning varav ej mindre än i stöd av Tings Rättens utslag d. 28 Novembris 1748, som förelägger Erik Kristophersson, att innan hemmanet av framl. Kyrkoherden Granbom skulle avträdas, att honom förnöja för all den nödiga kostnad han under sin besittningstid å godset och för dess skull gjort haver, Hr Lectorns Mag.r Granboms påstående fördenskull är, att samma försäkring och utslag utan avseende på de värderade bristfälligheterne fullgöras måtte. Av de ytterligare i detta mål ingivne skrifter och handlingar, har Tings Rätten inhämtat, hurusåsom framl. Kyrkoherden Granbom d. 10 Martii 1740 med Per Ersson i Afwa och Olof Jonsson i Finna, förmyndare för avl. Johan Larssons barn i Husom slutit och överenskommit, att han detta bem.te barns hemman nr 2 i Husom, som de i den svåra tiden för gårdens bofällighet skull och uti råkade vidlöftige gäld, icke förmått uppehålla, skulle emottaga med alla dess tillhörigheter och detsamma till den då ännu omyndige sonens Erik Johanssons mognare år bebygga och behålla, samt den hemmanet åkomne gäld och alla avgående utskylder betala, varjämte Kyrkoherden Granbom förbundit sig hemmanet med alla dess tillhörigheter bruka och sammanhålla, så att inga förmåner därifrån skingras skulle, jämte förbehåll av all den rätt och förmån, som Lagen en panthavare tillägger. Men sedermera har framl. Kyrkoherden och Erik Johansson enl. köpeskrift d. 19 November 1747 om anförde hemman det köp och avhandling ingått, att Erik Johansson samma hemman till Kyrkoherden emot en Summa 2000 daler kmt försålt, hemmanet ansett och köpet beräknat efter dess beskaffenhet, då det av framl. Kyrkoherden emottogs, och således inga förbättringar därunder begrepne, utan desamma därifrån alldeles uteslutne, och har detta köp för Kyrkoherden Granbom å trenne laga ting blivit uppbudit, och stått klanderlöst intill dess Erik Kristophersson d. 28 November 1748 å sin nuvarande hustrus Anna Johansdotters vägnar, dess bördstalan anmält och vunnit haver.

Vidare så har även Erik Kristophersson till detta ting instämma låtit framl. Hr Kyrkoherden Granboms Sterbhus, att under deras besittningstid vara honom ansvarig för årlig byggnad å Husoms hemmanet, samt för vad eljest samma hemmanet bort komma till nytta och förbättring med mera, jämväl besvärar sig Erik Kristophersson över olaga flyttning, skada och olägenhet, och efter anförde stämnings memorial även påstår, att sterbhuset måtte skyldigt kännas återleverera de vid ber.de hemmans tillträde emottagne kreatur in natura med persedlar, som enl. upprättat inventarium d. 3 juli 1740 blivit Kyrkoherden Granbom såsom i avbetalning på den gäld varföre Husom hemmanet häftat, i händer lämnade, i värde räknade till 226 daler 11 öre kmt, men vilka kreatur och persedlar Erik Kristophersson och förmyndaren Olof Jonsson i Finna, vilken senare jämväl till redogörande härutinnan nu instämd var, påstodo med det vilkor blivit framl. Kyrkoherden överlämnade, att de in natura skulle återställas, som ock bem.te förmyndare efter en annan på Änke Pastorskan Granbom uttagen stämning, begärte redo och redighet varav en Summa penningar, som avl. Johan Larssons änka hustru Brita Ersdotter eller Sterbhuset i Husom påföres såsom gäld, må härflyta. I desse senare mål utlät sig Hr Lectoren Granbom, såsom ostämd, att han för den gången sig uti något svaromål ej inlåta kunde. I medlertid skall, vad ovannämde kreatur angår, av det som vid arvskiftet förelupit nogsamt befinnas,,att framl. Kyrkoherden Granbom samma kreatur, utan villkor av deras återställande, dem med förmyndarnes samtycke, uti avräkning på den betalte gälden, bekommit. Skolande i övrigt uti Kyrkoherdens Sterbhus riktig räkning vara tillfinnande över det Änkan hustru Brita i Husom under sitt torftiga tillstånd, tid efter annan njutit, som hon själv aldrig lärer bestrida, nör hon däröver hörd varder. Detta allt som Parterne varemot annan andragit, och vad eljest av de företedde skriftelige handlingar inhämtas kunnat, har Tings Rätten övervägat, befinnandes, att sedan framl. Hr Kyrkoherden Granbom året 1740 emottagit Husoms hemmanet på de villkor, att den där åsamkade gäld med alla av hemmanet flytande utskylder betala, samt bygga och behålla till dess sonen Erik Johansson till mognare år komma skulle, så har be.te Erik Johansson d. 19 november 1747 emot 2000 daler kmt försålt samma hemman till framl. Kyrkoherden, hemmanet ansett i det tillstånd som då Kyrkoherden Granbom detsamma året 1740 tillträdde, samt därifrån alla därå sedermera använde förbättringar uteslutne, vilka Erik Johansson uti köpeskriften ansett för så stora och vidlöftiga, att han desamma ej förmått betala. Nu emedan Kyrkoherden Granbom under förenämde villkor, dels såsom Panthavarne, dels ock såsom köpare detta hemman i Husom besuttit intill dess Erik Kristophersson å sin hustrus Anna Johansdotters vägnar erhållit denne Rätts utslag d. 28 Nov. 1748, att samma hemman 11 seland i Husom uti börd av Kyrkoherden återlösa emot den till den ändan nedsatta bördeskillingen 2000 daler kmt, dock så, att Erik Kristophersson intet skulle få tillträda hemmanet förrän han betalt all den nödige kostnad, som Kyrkoherden Granbom därå under sin besittningstid använt. Varefter och ehuruväl Erik Kristophersson ej gitter bestrida, att han, enl Jon Nilssons i Fanby försäkringsskrift d. 8 Maii 1749, då honom tillstånd gavs hemmanet tillträda, sig förbundit, att betala alla förbättringar, som liqwiderade och avgjorde bliver i Husom, inom 14 dagar efter beprövningen, den sista penningen med den första. Så vill nu likväl Erik Kristophersson förtyda samma förskrivning därhän, att Härads Rätten slika förbättringar först skulle bepröva och avgöra innan han kunde till deras betalande förbunden vara. Dock likväl, emedan denna försäkringsskrift med tydliga ord synes innehålla och tala om de förbättringar, som liqwiderade och avgjorde bliva i Husom, till vilken ända, i följe av Tings Rättens utslag d. 28 Nov. 1748, gode Män uti vederbörandes närvaro, hållit syn och värdering över slika framl. Kyrkoherden Granboms använde förbättringar, samt desamma, enl. förteckning d. 21 junii nästl. uppfört till en summa 1010 daler 30 öre. Alltså och som jämväl ovanberopade Tings Rätts utslag lag enl. försvarat Hr Kyrkoherden Granboms Sterbhus vid Husom hemmanets besittning, intill dess de därå använde förbättringar skulle av Erik Kristophersson ersatte bliva, men han icke destomindre, förmedelst hemmanets tidigare tillträde, blivit innehavare av egendomen, och en sådan förmån såvida till framl. Kyrkoherden Granboms Sterbhus delägares besvär missbrukat, att Erik Kristophersson sökt varjehanda undanflykter och bestritt den betalning, som hemmansförbättringarna åsatt finnes, att bemälte Sterbhus blivit satt in petitorio och nödgats lagl. en sådan förbättrings omkostnad utsöka. I anledning härav har Tings Rätten för skäligt och rättvist funnit, att saken såvida i dess förra stånd återsätta, att sedan de efter värdering å Husoms hemmanet befunne bristfälligheter med mera, som förteckningen av den 28 Junii nästlidne förmäler, och där finnes till 371 daler kmt utförde, blivit till vidare beprövande avdragne, så förklaras Erik Kristophersson skyldig, att överskottet enl. värderingsinstrumentet d. 21 juni tillsammans 639 daler 30 öre kmt ifrån sig lämna uti tredje mans hand, dock så, att framl. Kyrkoherden Granboms Sterbhus, samma 639 daler 30 öre kmt, emot borgen makt äger att lyfta och behålla, intill dess Härads Syn efter Hr Lectoren Magister Granboms påstående i närmare ögnasikte tagit och beprövat oftanämde å Husoms hemmanet använde förbättringar och vid vilket tillfälle framl. Hr Kyrkoherden Granboms Sterbhus samt Erik Kristophersson emellan en ordentlig liqvidation anställas kan, jämte besiktning över de bristfälligheter som å Husoms hemmanet finnas skola, lärande Syne Rätten vid anförande därav sig sluteligen utlåta huru mycket Kyrkoherden Granboms sterbhus skäligen må hava att fordra, såväl i förbättringsomkostnad som ----- ränta och Rättegångsutgifter, jämväl därhos överse och bepröva om och huruvida efter Erik Kristopherssons påstående, någon sådan byggnad å Husoms hemmanet må av framl. Kyrkoherden vara gjord, som för överfödig kan och bör anses. I övrigt vad desse Parters såväl som förmyndarens Olof Johanssons varemot annan gjorde påstående angår, ej mindre om årlig skyldighets byggnad på Husom än redogörande för emottagne kreatur och av framlidne Kyrkoherden Granbom till hustru Brita Ersdotters livsuppehälle utgivne och förskjutne medel med dylikt annat, varpå Hr Lectoren Magister Granbom föregivit räkning uti Sterbhuset vara tillfinnandes.

I desse förenämde mål prövar Tings Rätten skäligt, att hänvisa bemälte Parter till behörig Liqvidation, att innan nästa Ting vid 5 daler Smts vite för den som utan laga förfall sig hinderlig visar, uti verket ställas, och en riktig förteckning tillika ingiva över omkostnaden, som till Husoms hemmanets skaffande utur Roteringen uppgått, med mera, då Tingsrätten sedermera det som stridigt bliver till avgörande upptaga vill. Men angående årliga skyldighets byggnaden huruvida de av framl. Kyrkoherden vid arvskiftet emottagne kreaturen skola böra in natura återställas eller räknas Kyrkoherdens Sterbhus till godo, uti den gjorde gäldsbetalningen, därom prövar Tings Rätten nödigt och angelägit vara, att ---- värdering och skiftesmännen som samma tillfälle närvarit och 1740 års Contract och Attest underskrivit böra höras till erfarande om rätta beskaffenheten och huru härom blivit avtalt och betingat.

AGN1750,28/2,§22:

S:D: Det förmente väl Erik Kristophersson i Husom, att endera antingen förmyndaren Olof Johansson i Finna eller ock kärandens svåger Erik Johansson borde vara ansvarig för interesse av bem.te Erik Kristopherssons hustrus Anna Johansdotters uti Husoms hemmanet 11 sel hus och jord innestående fäderne efter 1740 års inventarium och arvskifte sig till 214 daler 15 öre-- pgr kmt bestigande, såframt icke framlidne Hr Kyrkoherden Jöns Granboms Sterbhus, som samma hemman under förpantningsrätt nyttjat, för en sådan avradbonde ansvarig vara. Dock emedan hemmanet varit gäldbundet och Erik Kristophersson å sin hustrus vägnar, sedan svågren det för 2000 daler kmt försålt, detsamma för en så ring Summa fått inbörda, där det likväl fast mera värt varit, alltså lät Erik Kristophersson i detta mål sin talan alldeles falla, förklarandes Olof Johansson nu ifrån vidare förvaltning för sitt förmynderskap fri och entledigad, såvida han tillfullo bekommit sin hustrus Anna Johansdotters arvsandel och dem emellan intet mera oavslutit är. Vilket till säkerhet uti domboken intaget blev och Olof Johansson till befrielse tjäna bör.

AGN1750,28/2,§40:

S:D: Efter denne Rätts d. 20 november 1749 fällte utslag, hava Änke Pastorskan fru Christina Sebrelia ignom dess ombud Bokhållaren Johan Grönlund å ena, samt Bonden Erik Kristophersson i Husom å andra sidan tillsammans trätt den 27 februari nästl: att likvidera angående några av framl: Kyrkoherden Granbom efter Räkning för Erik Kristopherssons svärmoder hustru Brita Ersdotter utbetalte penningar med mera. Och alldenstund vid efterseende bemälte penningar sig bestigande till 176 daler 10 öre koppmt funnits efter det efter hustru Britas avl. Man Johan Larsson i Husom d. 3 julii 174: upprättade Inventariumet upptagne och hustru Brita till last förde, vilket inventarium såväl av hustru Brita som barnens förmyndare Gästgivarne Peter Avander den äldre och Olof Johansson i Finna undertecknat och bestyrkt, fördenskull har Erik Kristophersson förklarat sig härå ej något vidare åtal göra. Vilket till Parternas säkerhet i domboken intaget blev.

AGN1750,29/11,§42:

S:D: I anledning av denna Rätts utslag den 20 nov: 1749 förklarade sig Erik Kristophersson i Husom varit föranlåten, att till påstående Ting instämma änke Pastorskan Christina Sebrelia angående skyldighets byggnad, som han förmenar av hennes avlidne Man Kyrkoherden Herr Jöns Granbom skall ålegat fullgöra på Husumshemmanet 11 sel under och för den tid, han såsom panthavare detsamma åbott och nyttjat, helst framl. Kyrkoherden tillen stor del skall stoppat den gäld, varföre Erik Kristopherssons Svärfader Johan Larssons i Husom Sterbhus häftat, av bemälte arvtagares egendom och kvarlåtenskap, i anseende vartill Erik Kristopherssons påstående tillika är, att framl. Kyrkoherden Granboms arvingar böra betala ränta ifrån året 1740 för så mycket, som till gäldens stoppande av Johan Larssons Sterbhus egendom blivit emottagit, eller ock att allt sådant bestående uti boskap och persedlar, skall böra in natura återställas, varom ovannämde 1749 års Tingsrannsakning vidare förmäler. I detta mål inställte sig nu å änke Pastorskans och hennes omyndige barns förmyndares Hr Lectorn Nils Granboms vägnar såsom fullmäktig Landsfiscalen Välbetrodde Magnus Strinholm, undandragande sig alldeles, att med Erik Kristophersson uti något svaromål sig inlåta, såvida framlidne Kyrkoherden Granbom aldrig med honom, utan med Pär Ersson i Afwa och Olof Johansson i Finna, såsom avl. Johan Larssons omyndige barns förmyndare ingått avhandlingen om Husom hemmanets nyttjande. Och skall Erik Kristopherssons käromål vara så mycket orimligare och mera obefogat, som framl. Kyrkoherden, sedan han anförde hemman någon tid under panterättighet åbott, detsamma efter ingångit ovillkorligt köp med Johan Larssons Son och rätte bördeägaren Erik Johansson besuttit, skolande igenom samma köp faraml. Kyrkoherden Granboms Sterbhus bort för vidare besvär befriat anses och Erik Kristophersson såframt han å sin hustrus vägnar kunde hava något att fordra, förpliktad, att antingen hålla sig till sin svåger bemälte Erik Johansson, eller ock tilltala förmyndaren, som kontraktet med framl. Kyrkoherden ingått. Och påstod fiscalen Strinholm i en så beskaffad sak efter dess ingivne förteckning på Rese- och Tingskostnad, samt arvodeslön, att njuta sin ersättning av Erik Kristophersson till 118 daler 8 öre koppmt, samt att han såsom den där missbrukat Rättegången, till plikt sakfällas måtte.

Häremot ville Erik Kristophersson sig skydda med ovannämde Tings Rättens d. 20 november1749 givne utslag, då desse nu åter instämde käromål blivit utstälte intill dess vittnen värderings- och skiftesmännen, som varit tillstädes enär 1740 års Contract upprättat blev om rätta beskaffenheten därmed och huru avtalt och betingat vore, höras kunde, till vilken ända han nu bemälte gode män inkallat, kunnandes de ingen annan intygan göra, än vad samma Contract i bokstaven innehåller, vidare, än gästgivaren Välbetrodde Peter Avander uti dess insände skriftel. vittnesbörd vid handen givit, att han icke annat kan vittna, än Kyrkoherden Granbom tog emot både Pantsedlar och Boskap lika som hemmanet, att ifall arvingen Erik Johansson skulle samma hemman återtaga, skulle honom ock tillkomma både persedlar och boskap, vilket ock framl. Kyrkoherden sedermera uti gästgivarens hus både med hand och mund skall utlovat.

Detta som Parterne andragit har Tings Rätten övervägat, och alldenstund av föregående rannsakning i anseende till själva Contactet av år 1740, varefter Erik Kristophersson tagit grund till sitt käromål, det nogsamt befinnes, att framlidne Kyrkoherden Granboms Sterbhus delägare icke kunnat anses för Erik Kristopherssons rätta Svaromän, utan att Erik Kristophersson, så framt han förmenar sig å sin hustrus vägnar till någon del uti dess arvsrätt lidit, bör hålla sig till förmyndarne, vilka med framl Kyrkoherden Contraherat, eller också till svågern Erik Johansson, i händelse han skulle finnas hava dess Medarvingars arvslott eller rätt på något sätt förhandlat. Fördenskull kan Tings Rätten vid så satte omständigheter meranämde Sterbhusdelägare, änke Pastorskan Sebrelia och Herr Lectoren Magister Granbom intet svaromål i denna sak pålägga. Och som icke destomindre Erik Kristophersson dem på omkostnad bragt, alltså kännes han efter övervägande, skyldig att utgiva till meromrörde Sterbhus 4 daler Smt uti expenser.

AGN1750,29/11,§42:

AGN1751,5/12,§24:

S:D: Efter utverkad stämning på sin hustrus Anna Johansdotters förmyndare Olof Johansson i Finna androg Erik Kristophersson i Husom så skrift som muntel. att han i följe av denna Tings Rätts utslag den 1 decembris 1750 funnit sig föranlåten, att tilltala bemälte sin hustrus förmyndare med påstående, det han måtte hålla Erik Kristophersson skadeslös för de förbättringar han, såsom å sin hustrus vägnar bördeman till Husoms hemmanet 11 seland blivit efter Härads Synerättens d. 21 junii 1749 fälte utslag, skyldig förklarad till framl. Kyrkoherdens Jöns Granboms Sterbhus betala vid samma hemmans uti bördlösande och tillträde, bestående sådane förbättringar ibland annat uti en Erik Kristophersson till last förd hölada uppsatt 1744 räknad till 40 daler. Skolande han dessutan efter 27 Cap: B:B: böra tillgodo njuta årlig skyldighets byggnad för 9 år eller ifrån och under den tid, som framlidne Kyrkoherden Granbom, dels såsom Pnthavare, dels ock såsom köpare Husoms hemmanet åbott. Vidare har Erik Kristophersson måst betala 46 daler 24 öre för uppstängde gärdslegårdar, så prövas även därföre avräkning likmätigt 6 Cap: Jordebl, jämte för ängs rödjande i 9 års tid 30 daler, samt för ett igenfallit 30 famnars dike, och sluteligen påstår Erik Kristophersson återbetalning av förmyndaren för en på hemmanet onödig uppsatt byggning, som han av framl. Kyrkoherden Granboms Sterbhus nödgats inlösa, emedan Erik Kristophersson dessutan med nödige hus skall vara försedd, jämväl lagen föreskriver, att ingen Panthavare bör emot ägarens vilja göra å Panten annan kostnad än den tarvar. Till detta som Erik Kristophersson anfört, svarade Olof Johansson, att hemmanet, som den förra åbon i Husom varå förbättringar skett, varit att anse såsom Erik Kristopherssons svågers drängen Erik Johanssons fastighet, vilken sistnämde ock därom med framl. Kyrkoherden Granbom köp slutit efter uppvist skriftel. avhandling d. 19 nov 1747, varföre och emedan Erik Kristophersson å sin hustrus vägnar, icke skall kunna ikläda sig annan rätt än såsom bördeman, i följe varav han under lagfartstiden Husoms hemmanet i börd inlöst. Ty förmodar Olof Johansson sig så mycket mindre föranlåten vara, att i anförde käromål med Erik Kristophersson ingå, som denna sistnämde, efter dess yttrande inför Domstolen d. 2. Martii 1750, en gång för alla förklarat Olof Johansson ifrån förmyndare förvaltningen fri och entledigad, varom utdrag av domboken under förberörde dag nu uppvistes.

Icke destomindre har bemälte Olof Johansson tillika instämt framl. Kyrkoherden Granboms sterbhus delägare änke Pastorskan Christina Sebrelia och hennes omyndige barns förmyndare Hr Lectoren Magister Nils Granbom, i förmodan att de borde till Erik Kristopherssons påstådde återbetalning för förbättringarne och skyldighetsbyggnaden ansvarig vara, till förklaring varöver sig efter fullmakt, inställte Landsfiscalen Välbem.de Magnus Strinholm, stödjandes sig vid det köp han med Erik Johansson om hemmansbesittningen slutit och i följe varav han Husoms hemmanet 11 seland hus och jord betalt såsom i det tillstånd det honom under Panträttighet år 1740 blivit honom lämnat. Och för övrigt åberopades denna såväl som Härads Syne Rättens utslagor, varigenom Kyrkoherden Granboms Sterbhus blivit berättigade, att njuta ersättning av Erik Kristophersson såsom bördsman, för de å samma hemman gjorde förbättringar. Påstående fullmäktigen uti en så beskaffad sak 12 daler Smt i Rättegångs kostnad.

Nu emedan av 1747 års köpeskrift, som framl. Kyrkoherden och Erik Johansson emellan blivit författat, tydligen står att inhämta, det denna senare till den förra försålt Husoms hemmanet 11 seland för 2000 daler kmt, hemmanet ansett och köpet beräknat efter hemmanets beskaffenhet då det år 1740 d. 10 Martii av Kyrkoherden emottogs, med vilket köpslut all den talan, som Erik Kristophersson nu emot sin hustrus förr detta varande förmyndare anställt. Vad årliga skyldighets byggnaden angår under den tid Kyrkoherden Granbom samma hemman under Panträttighet besuttit och åbott, synes av sig själv försvinna, och det så mycket mera, som av en Panthavare emot 9 Cap: av Jordebl ingen årlig skyldighetsbyggnad skäligen synes kunna krävas. Och sedermera, som efter skedd avhandling och ingångit köpslut framl Kyrkoherden såsom ägare till hemmanet på intet sätt prövas vara förmyndaren Olof Johansson till någon räkning och redogörelse för skyldighetsbyggnad eller de å hemmanet gjorde förbättringar förbunden intill den tid, på vilken Erik Kristophersson samma hemman i börd inlöst, fastmindre, som denne senares plikt och skyldighet, i förmågo av 5 Cap: Jordabl återgått, att för slika förbättringar, som nödige prövade blivit, framl. Kyrkoherden Granboms Stebhus förnöja och betala, innan han hemmanet avträda skulle.

Alltså har Tings Rätten i betraktande av slika omständigheter så mycket mindre funnit Erik Kristophersons käromål till förmyndaren Olof Johansson något fog med sig hava, som han tillförne befinnes ifrån förmynderskapet och all vidare redogörelse utav Erik Kristophersson fri förklarad. Och på lika sätt emedan Kyrkoherden Granboms Sterbhus delägare, i anseende till hemmans avhandlingen med Erik Kristophersson, som är räknad ifrån den tid samma hemman blivit av framledne Kyrkoherden emottagit att i det då varande tillstånd uti ett för allt med 2000 daler koppmts betingad köpeskilling ovillkorligen betalt, icke synes hava, att vad hemmanet angår, vara Olof Johansson ansvarige. Ty prövar Tings Rätten skäligt, att bemälte Olof Johanssons käromål alldeles upphäva, samt honom pålägga uti förorsakad rättegångskostnad till ovanförmälte Sterbhus Interessenter 4 daler Smt erlägga, ävensom ej heller Erik Kristophersson i övervägande av de skäl och omständigheter, som Olof Johansson till förklaring och sin enskyllan andragit, finnes kunna undgå, att förnöja bem.te Olof Johansson dess besvär och Tingsuppvaktning med 2 1/2 daler Silver mynt.

AGN1760,8/12,§44:

S:D: För det Nils Jonsson i Banafiäl och hans söner Jon och Mickel skola den 16 nästl. Martii varit druckne och därunder förövat oväsende, samt natten emot Vårfrudagen påföljande överfallit bonden Olof Johansson i Finna uti dess stuga på Grundsunda vallen, anklagades bemälte personer av vice Lands Fiscalen Välbetrodde Peter Norberg, som tillika anmälte, att Nils Jonsson och Mickel Nilsson anförde Vårfrudag begått Herrans H. Nattvard, oaktat de natten förut varit uti sådan olevnad. Nils Jonsson var icke tillstädes, utan anmälte Mickel Nilsson, att han vore sjuklig och icke förmått även för ålder skull komma hit till Tinget, utan anmodat sönerne bevaka hans talan, nekande Mickel och Jon sig vara brottsliga i anförde mål, varföre Norberg åberopade vittnen Nils Nilsson och Abram Jansson i Finna, samt Erik Olofsson i Banafiäl och Erik Pärsson i Ällön, av vilka ingen mer än Abram Jansson var tillstädes, vilken ojävad på avlagd ed berättade sig ej veta någonting om denne sak eller kunna något därom berätta.

Nils Nilsson berättades vara av ett olyckligt fall sjuk bleven, och de andra bägge insänt skriftel. intygan, däri Erik Olofsson berättar sig vid inkomsten till Olof Jansson hört honom anförde dag säga då Jon Nilsson gått därut och Nils Jonsson samt Mickel voro inne i deras vallstuve, att han lede orätt, Erik Olofsson att han ingenting vet därav.

Därefter anförde Norberg, att som vittnerne och Nils Jonsson utan förfall uteblivit, torde de vara med böter ansedde och pålagde vid vite nästa Ting sig infinna, jämte Jon och Mickel Nilsson, varöver

Avsades

Härads Rätten beviljar att vice Lands Fiscalen Norberg må till nästa Ting vederbörl. låta instämma sina vittnen, och skola Nils Jonsson och hans söner Jon och Mickel sig då själva infinna utan ny stämning och utslag avvakta.

AGN1761,14/3,§21:

S:D: Enligt denne Tings Rätts utslag av den 10. förvekne December uti det av vice Fiscalen Välbet.de Peter Norberg emot Nils Jonsson och hans söner Jon och Mickel Nilssöner i Banafiäl angivne, och i anseende till förekomne omständigheter till detta Ting uppskjutne mål, angående det desse natten emot vårfrudagen förledit år skola varit med starka drycker överlastade, förövat oväsende, samt därunder överfallit Olof Johansson i Finna uti dess stuva på Grundsunda wallen, inställte å Norbergs vägnar Provincial Fiscalen Hr Daniel Haegglund tillika med samtelige svaranderne, varvid bem.te Provincial Fiscal berättade, att som de övrige vid förra Tinget i detta mål åberopade vittnen för skyldskap med svaranderne, vid efterfrågan funnits jävaktige, utom Erik Pärsson i Banafiäl, vilken den vid berörde Ting i Protokollet intagne attesten utgivit, så hava de nu ej kunnat inkallas. Begärande allenast, att denne Erik Pärsson såsom närvarande måtte till upplysnings erhållande edel. avhörd varda. Och emot honom något jäv ej var att anföra, avlade han vittneseden, och berättade därefter, det han ej vidare hade sig i denna sak något bekant, utom vad omförmälte attest innehåller. I anseende vartill och som Fiscalen icke fant sig befogad, att emot de anklagade någon ytterligare talan föra eller påstående göra, helst de nekade sig på allt sätt vara brottsliga, och andra vittnen till deras övertygande ej voro att tillgå. Alltså kunde Härads Rätten vid så satte omständigheter skäligt svaranderne till det emot dem angivne brottmål icke binda, utan varde de därifrån alldeles befriade.

AGN1761,14/3,§26:

S:D: Angående betalning för något skälspeck, som Olof Johansson i Finna till Olof Mårtensson i Nyland (Själevad) lämnat men sedermera skall blivit bortstulet, har den förre till detta ting den senare instämma låtit, påstående i övrigt rättegångskostnaden. Men som Olof Mårtenssons ombud Herr Provincial Fiscalen Daniel Hàgglund undandrog sig allt svaromål för denne gången, såvida saken icke till denne utan Siälewad Tingsrätt hörer, därunder hans huvudman sitt bo och hemvist haver. Alltså kunde Härads Rätten emot 10 Cap: Rättegbl dette skuldfordringsmål nu icke upptaga och avgöra, utan åligger det käranden, som genom så beskaffad rättegång bragt sin vederpart på kostnad och besvär därföre förnöja denne, efter Fiscalens påstående, med 4 daler Smt

AGN1761,14/3,§36a:

S:D: Olof Johansson i Finna begärte, att hans döttrar Kierstin, Helena och Margeta Olofsdöttrar kunde igenom lottande få åtskiljas om dess hemman 5 sel i Finna och uppsatte 100 daler koppmt i avträdes och bördepenningar för vardera av dem som lotten tappar, att av den vinnande undfå, utom den arvsrätt eller hemmansvärde, som dem kan tillfalla. I följe varav, emedan berörde ansökning skäligen icke vägras kunde, ty blevo lotterna, efter Olof Johanssons eget föranstaltande, sedan de lagde voro, uttagne av Jacob Johansson i Fanbyn för den äldsta, av Anders Olofsson i Banafiäl för den yngre och av Olof Christophersson i Godmark för den yngsta dottern Margeta Olofsdotter, vilken sistnämde vid uppvisandet fants hava den vinnande lotten, och följaktligen som samma hemmans 5 sel besittning i Finna tillfallit henne Margeta Olofsdotter. Alltså även Härads Rätten skäligt prövade det hon och hennes arvingar därvid förbliva bör, efter som lotten fäster det hon fångit haver.

AGN1761,14/3,§36b:

S:D: Som Olof Johansson och Abram Johansson i Finna å egne och efter Nämdens intygan enligt deras grannars Olof Olofssons och Nils Nilssons begivande, anhöllo, att Länsman välaktat Johan Billström, Nämdemännen Anders Olofsson i Banafiäl och Olof Christophersson i Godmark måtte förordnas till att förrätta någon jämkning och jämföris delning bemälte Byemän emellan uti gårdlanden. Alltså och emedan Tings Rätten fant skäligt att härtill samtycka, ty varda ock bemälte gode män utsedde och förordnade samma ärende uti laga tid och vederbörandes närvaro att uträtta.

DB 1763,15/3.Margareta Olofsdotter vann besittning av Finna 1,5 seland.

DB 1763,9/12,§20:Do.

AGN1764,20/3,§10:

U3G 5½ seland hus och jord i Finna köpt av systrana Kerstin och Helena (Bördsrätt)

AGN1766,20/3,§62:

S:D: Förekom pigan Margeta Olsdotter i Finna visande med denne Rätts Lott- och Dombrev av d. 18. Martii 1761, att hon på fadren Olof Johanssons föranstaltande, efter lottkastning frånvunnit systrarne Kerstin och Helena Olofsdöttrar börden och besittningen av fädernehemmanet Fem seland hus och jord Skatte i Finna för 100 daler kmt avträdespgr till dem vardera. Men icke destomindre befanns efter företdde utdrag av Lagfarts Protocollerne, att hon därmed låtit lagfara vid Härads Tingen den 15 Martii och d. 6. December 1763 samt d. 20 Martii 1764 utan därunder och innan lagaståndstidens förlopp därefter försport klander. Varföre och som härå nu begärtes fastebevis, så fann Härads Rätten skäligt detsamma bevilja. Prövande vid så satte omständigheter Lag uti 12 Cap: Arfbl, samt 4. och 6. Cap: jordbl likmätigt och rättvist, att döma börden och besittningen å meranämde fädernehemman 5 seland hus och jord Skatte i Finna under Margeta Olofsdotter, dess arvom och efterkommandes roliga ägo, och dess besittning nu och framgent vider bot för Härads Dombrott Lag uti 22 Cap: Rättegbl enligt. Dock hennes bemälte systrar deras avträdespgr och arvsrätt efter hemmans v--- förbehållit, på sätt som förbemälte Dombrev omrörer.

DB 1774,12/12,§26:Olof Johansson hade under hemgången från gudstjänsten den 2 oktober träffat Nils Löfstedt från Wikby ,Mustajärvi.Österbotten på dennes spannmålshaxe, som låg i Strömsundet. Löfstedt köpte en ost av Olof Johansson och gick tillbaka till haxen för att hämta pengar.När han kom tillbaka hade båtsmannen Per Ström bjudit 8 styvrar för osten mot Löfstedts bjudna 6 styvrar.Löfstedt slog över sin "iver" däröver Ström på munnen så att blodvite uppstod,blödde ur tvenne sår och dessutom i närvaro av 20-30 peersoner utbrutit i överdådig svordom.

Handeln på sabbaten olovlig.Uppsköts till nästa ting.

DB 1776,18/3,§56:Olof Johansson stämd av Håbergs sterbhus i Härnösand för diverse varor bl.a. 3½ alnar .... för dottern Kerstin under hennes tjänstetid på Önska gästgivargård.Olof Johansson svarade att han icke tillåtit sin dotter att " borga" något på hennes räkning och kan därför inte svara till hennes skuld utan söka henne själv eller hennes nuvarande man Per Andersson i Nyland,Nordmaling socken.Har i övrigt ingen skuld till Håbergs sterbhus.

DB 1777,15/12,§41:Utsatt för förolämpligt av Jon Nilsson äldre i Banafjäl.

DB 1782,18/3,§73:Överenskommelse och arvsdelning med lottkastning 1761-63 uppvisades.Yngsta dottern Margareta vann lottkastningen.Kompletterande anvisningar om skötsel av mågen Jakob Andersson och arvsdelning av diverse lösöre.

DB 1783,17/12,§71:Ovanstående lottning skett mellan Margareta Olofsdotter gm Jakob Andersson från Banafjäl 2, Helen Olofsdotter gm Johan Abrahamsson Finna 2 och Kerstin Olofsdotter gm Per Andersson i Nyland Nordmaling. Jonas Abrahamsson klagar att Olof Jakobsson gjort värdering av Margaretas tredjedel godtyckligt och utan stöd av godemän.

Anarkiv 8.0 2018-05-04