Antavla  
4290 Per Persson
*1660 Nora Bölesta 2
†1734-09-27 Nora Allsta

Far: 4291 Per Månsson *cirka 1620 Nora
Mor: 4296 Anna Persdotter *cirka 1625


Db 1685 20/3 22.
Pähr Pährsson i Ålstad på sin hustrus h. Elin Håkansdotters vägnar lät andra gången oppbjuda det testamente som Svärfadren testamenterat såvida till bördsrätten in under honom och hans hustru, det Svärfadren också själv tillstädes, bevittnade, emot sytning och föda till dödedagar.

Db 1685 8/10 5.
Dito lät Pähr Pährsson i Ålstad 3. gången oppbjuda 4. seland jord i Ålstad, som han jämte sin hustrus möderne arv av hennes Syskon inlösta, jämväl Bördsrätten på hela hemmanet, som hustro Brodern Christopher Håkansson till sin syster Pähr Pährssons hustru försålt för - 100. daler Kmt, och svärfadren själv vid Tinget Mågen oppdragit emot sytniong till dödedagen , varemot opplade sig Svågern Erich Nilsson i By och begärde såväl på sina egne som sina Svågrars vägnar, att alla systrarna som 5. st. äre måtte komma till lotten om besittningen av fadershemmanet, efter Brodren fått sin Besittningsrätt.
Resolutio: Emedan Brodren Christopher Håkansson oppdragit sin syster Ella, som är Pähr Pährssons hustro sin rätt till besittningen av faderhemmanet i Ålstad d. 19 Augusti 1680, och därpå av Svågern Pähr Pährsson oppburit sin fulla betalning för Mödernes arvet i löst och fsst emot riktigt kvittens av d. 29. Augusti 1682, Erich Nilsson därhos själv måtte tillstå sig och svågrarna även för Mödernet vara betalte, så att Per Pehrsson i så måtto till större delen av hemmanet rådande är, som emot Kongl: Resolutioner intet rivas må, , jämväl Fadren denna sin Måg intagit på hemmanet sig till hjälp och sutning i döden, , ty dömes Pehr Pehrsson på sin hustrus vägnar närmast och berättigast vara till besittningen av hemmanet i Ålstad efter fäders dagar, utom lottande med de andra systrarna, dock att de njuta sin del arvsdel oförkortat i lösen efter fadern.

Db 1691 ?/10 4.
Hust: Anna Nillsdotter i Böhlestad klagade över Pehr Pehrsson i Ahlstad att han i ett gravöl utropat henne för horkona och då de andra ropte honom att innehålla med ett så betänkligt tal vart han dess värre sägandes se--- huru den onde har sönderbrutit hennes rygg och huru lute och krokryggig hon går, kallade mig --- djävul, ifrån helvetet är hon kommen och dit lärer hon fara igen. Pehr Pehrsson svarade sig sådant intet minnas, utan om det skett är, så är det hänt i dryckesmål, sade sig intet något oärligt henne kunnat tillägga. H. Anna beropade sig på vittnen, Näml: Nils Andersson i Ahlstad, Måns Jonsson ibidem, Erich Erichsson i Torom och påstod laga plikt för det han velat henne äran avskära. Nils Andersson i Åhlstad efter avlagd ed betygade, att då han Jacobi tid --- gravöl vara Pehr Pehrsson såväl som flera buden om afton när de bleve druckne, så begynnes tala om trullkäringsväsende som för någon tid sedan var, och säger Pehr Pehrsson jag fått mycket lida för Bengtz Anna i Böhlestad den trollkäringen och djävulen, och huru det --- talas sade han ifrån helvetet är hon och dit lärer hon fara igen, mera minns han intet, som han var värde gick han in och ut, gav så intet noga akt efter deras tal. Markus Jonsson i Åhlstad efter avlagd ed vittnade att då talet var om honom som löp gatulopp --- --- säger Pehr Pehrsson jag--- --- -- när trullkäringsåren var än hon nu och det vålte Bengts Anna den trollkäringen och djävulen, hörde talas om ryggen och att hon går luten, men huru det egentligen föll kan han intet minnas. Erich Erichsson i ---- efter avlagd ed vittnade att hos Nils Andersson sade Pehr Pehrsson att han fick mera hugg då trullkäringsväsende var än än karlen som löp spö, och det vållte Bengts Anna den trollkäringen, ifrån helvetet är hon och dit lärer hon fara igen. Om ryggen och att hon vara avbruten taltes fuller men minns intet därtill, var stundom inne och stundom ute. Men husbonden Jon Jonsson i Ahlstad och Johan Olofsson voro de som talte vid Pehr Pehrsson. Pehr Persson -cisierade emot dem emedan de honom överfölle med hjugg samma gång. Men som deras trätomål var --- sedan Pehr Pehrsson --- h. Anna gavsd Jophan Olofsson tillsånd göra sin berättelse, som bestod däruti att karlen som lopp gatulopp fick ---hugg och hade Pehr Pehrsson sig mera hugg fått då trullkäringväsende var förfluten och det vållde straff Anna som trollkäringen ifrån helvete är hon ock --- hon fara igen, Hin Håle har brutit ryggen av henne, hon kan intet komma genom Kyrkdörren, ej heller går hon där, detta sant vara anböd han samma ed bekräfta. Pehr Pehrsson bads före om han något obetänkt talt, och sade sig inte något oärligt h. Karin (?) kunna bevisa. Efter hållen rannsakning inhämtades Nämndens betänkande i saken som att Pehr Pehrssons tal intet kunna skattas för fullt vitesmål, ty ändock h. Anna intet varit tillstädes och givit honom tillfälle sådant tal hava om si8g, så --- likväl skett i dryckenskap och av hastuge mode det han nu bedes före såsom -ligen av sig talt, fördenskull dömes Pehr Pehrsson att göra avbön hos h.Anna och därhos att plikta sina - 9 marker Smt för det han obetänktsamligen kallat h. Anna djävuls trollkäring och sagt ifrån helveti är hon och till helvetet lärer hon fara, och sådant i anledning - 40 Cap: Tingm: B: såsom h. Anna och för sådant tal erkännes fri och ledig.

Anarkiv 8.0 2015-06-20