Ansedel ANSEDEL 282 Lars Larsson Norman *cirka 1630

ANSEDEL 282 Lars Larsson Norman *cirka 1630
282 Lars Larsson Norman cirka 1630 †1678 Enköping Fam: 1257 Anna cirka 1635 1: 2024 Olof cirka 1655 2: 617 Jacob 1666-07-25 Enköping 3: 870 Anna 1669-08-15 Enköping 4: 1665 Johan 1675-11-30 Enköping 5: 1864 Anna *1678-08-24 Enköping fadder 1665 för OMi (LL), 1665 för AJNm (v torget), 1666 för DavJac, 1667 för CH, 1669 för HONm, Kn Linv, 1670 för OPipare (LLNorr), 1671 för JaE (LLNm), 1673 för uLL, DSt, 1674 för OE, 1677 för PJak, 1677 för IngN, 1679 för EE faddrar 1666: JaMi st-skr, JaE skr, Räfwens h, MårSj 1662,30/8(Extra ting): Blev rannsakat om det mål emellan Olof Larsson i Utanås och hustru Brita i Bodom, desse Enköpingsboer Lars Larsson, ung PerOlofsson och hustru Sara Nilsdotter gjorde sin ed med hand å bok, och sedan särskilte vittnade, at i denne sommar när de hade suttit i hamnen Malmviken uti kokhuset och druckit en kanna öl hade de begynt tala om Olof Larssons son Michel Olofsson i Utanås, om hans krankhet. Ung Per Olofsson vittnade, att Thomas Erichsson , en fiskare ifrån Enköping, då här sagt, att han för 11 år sedan, när han här friat till en piga den han nu haver till hustru, haver vait förgjort, så att hans Mandom var honom ifråntagen, när han det förnam, haver han tagit sin yxa och gått hem till henne och låtit illa och sagt: Jag skall dräpa dig om du icke gör mig hälsosam igen, och hon svarade intet, utan lagat honom mat, och när han hade ätit blev han straxt frisk igen likasom han tillförende haver varit. Sedan blev Lars Larsson inkallat och vittnade samma ord som ung Per Olofsson tillförende vittnat här. Sist blev hustro Sara Nilsdotter inkallat, vilken ock vittnar samma ord som de andra sist vittnat här. Thomas Eriksson blev tillfrågat om vem han mente därmed, och vad den hette, som han gick hem till och ville dräpa, om hon icke skulle bota honom, det ville han inte bekänna, utan sade sig hava varit drucken när han det talade. Jag förmante honom med all flit, att han skulle säja allt sanningen och intet däri dölja, men det halp intet ehuruväl han blev förmant till att utsäja sanningen. Men kunde inte komma honom till att utsäjan. Då frågade jag honom vad det var för en kvinna och huru hon hette, som lagade mat åt honom, då sade han: Hon hette Karin. Då frågade jag var är hon hemma, att hon måtte komma fram, blev mig svarat, att hon var hemma i Normalings Socken och är nu död, men det kan intet vara sant, efter han Thomas på den tiden bodde i Ultrå, alltså kunde han ej så snart gå dit, och efter han hade kommit ett sådant skamligt rykte på gång, som gäller både liv och ära än, och intet ville eller kunde bevisa blev han Thomas dömd efter det 20 Capitlet Tingmåla Balken att böta- 40 marker
Anarkiv 8.0 2017-09-13

Blev rannsakat om det mål emellan Olof Larsson i Utanås och hustru Brita i Bodom, desse Enköpingsboer Lars Larsson, ung PerOlofsson och hustru Sara Nilsdotter gjorde sin ed med hand å bok, och sedan särskilte vittnade, at i denne sommar när de hade suttit i hamnen Malmviken uti kokhuset och druckit en kanna öl hade de begynt tala om Olof Larssons son Michel Olofsson i Utanås, om hans krankhet. Ung Per Olofsson vittnade, att Thomas Erichsson , en fiskare ifrån Enköping, då här sagt, att han för 11 år sedan, när han här friat till en piga den han nu haver till hustru, haver vait förgjort, så att hans Mandom var honom ifråntagen, när han det förnam, haver han tagit sin yxa och gått hem till henne och låtit illa och sagt: Jag skall dräpa dig om du icke gör mig hälsosam igen, och hon svarade intet, utan lagat honom mat, och när han hade ätit blev han straxt frisk igen likasom han tillförende haver varit. Sedan blev Lars Larsson inkallat och vittnade samma ord som ung Per Olofsson tillförende vittnat här. Sist blev hustro Sara Nilsdotter inkallat, vilken ock vittnar samma ord som de andra sist vittnat här. Thomas Eriksson blev tillfrågat om vem han mente därmed, och vad den hette, som han gick hem till och ville dräpa, om hon icke skulle bota honom, det ville han inte bekänna, utan sade sig hava varit drucken när han det talade. Jag förmante honom med all flit, att han skulle säja allt sanningen och intet däri dölja, men det halp intet ehuruväl han blev förmant till att utsäja sanningen. Men kunde inte komma honom till att utsäjan. Då frågade jag honom vad det var för en kvinna och huru hon hette, som lagade mat åt honom, då sade han: Hon hette Karin. Då frågade jag var är hon hemma, att hon måtte komma fram, blev mig svarat, att hon var hemma i Normalings Socken och är nu död, men det kan intet vara sant, efter han Thomas på den tiden bodde i Ultrå, alltså kunde han ej så snart gå dit, och efter han hade kommit ett sådant skamligt rykte på gång, som gäller både liv och ära än, och intet ville eller kunde bevisa blev han Thomas dömd efter det 20 Capitlet Tingmåla Balken att böta- 40 marker